New Public Management – mer positivt än negativt

Dagens Nyheter hade i lördags en intressant debattartikel om tillståndet i ”den marknadsstyrda staten”. Om vi bortser från att de två författarnas främsta syfte tycks vara att ge råd och stöd till socialdemokraterna så innehåller artikeln en hel del intressant, tycker jag. Man kritiserar den styrfilosofi – New Public Management – som under de senaste 20 åren vunnit mark inom offentlig förvaltning. Vad man vill ha istället är dock något oklart.

New Public Management (NPM) är ett samlande begrepp för olika trender mot ökad effektivitet i offentlig förvaltning. Styrfilosofin växte fram som en reaktion mot stel och svulstig byråkrati, vilket många redan tycks ha glömt. En av de ledande forskarna som har skrivit mycket om NPM är Oxfordprofessorn Christopher Wood, här en länk till en uppmärksammad skrift. Han beskriver några karakteristika för NPM som jag direkt känner igen i den nu aktuella debatten:

1. NPM innebär ett större fokus på resultat än på själva processen. Just det. Hur var det nu med kvalitetsutvärderingsmodellen som diskuterats så livligt det senaste året?
2. NPM leder till explicita standarder för uppföljning av prestationer. Jag associerar till den nya resursmodell för forskning som staten tillämpar. Publicering och externa medel är de hårda resultatmått som ska gälla.
3. NPM driver fram decentraliserade organisationsmodeller med lokalt beslutsfattande. Här har vi hela autonomidiskussionen och det faktum att Björklund på senare tid tydligt lyft fram hur mycket större självständighet lärosätena har fått.
4. NPM lägger ett stort fokus på att synliggöra och minska kostnader i verksamheten. Ni kommer väl ihåg den nya redovisningsmodellen och den segdragna OH-diskussionen inom sektorn?
5. Ett ytterligare karakteristika för NPM är mera ”management” med personligt ansvar och en tydligare organisationsstruktur. Som bekant har nästan alla lärosäten försökt att förenkla sin organisation, liksom satsat allt mera på ledarutveckling.

Jag minns den gamla förvaltningskulturen och vill inte ha tillbaka den. Det är istället bra att vi strävar efter att bli mer effektiva och att fokus främst ligger på resultat. NPM-filosofin vilar på den liberala grundvärderingen att individen kan och vill göra rationella val – det tror jag också på.

Allt kan förstås överdrivas och det finns idag avarter som borde bekämpas.

I DN-artikeln lyfts exempelvis fram den stora kontrollapparat med inspektioner, uppföljningar, certifieringar och återrapportering som har vuxit fram. Här håller jag helt med författarna och man får närmast känslan av att det handlar om att skapa karriärvägar och nya professioner – en självgenererande och välkänd mekanism i offentlig verksamhet.

Författarna till artikeln vill ompröva de marknadsinfluerade idéer som NPM står för, men kan inte ange i vilken riktning eller om det finns något alternativ. Omprövning och en levande diskussion är alltid bra. Låt oss se vad man eventuellt har att komma med!