Jag inledde denna blogg i augusti 2012 och mitt första inlägg handlade om åsiktshegemonin och den relativa tystnaden inom högskolesektorn. Sällan debatteras framtidsfrågor öppet med frimodiga åsikter och inspel från olika håll. Flertalet debattinlägg innehåller förväntade åsikter utifrån en given värdegrund menade jag då. Möjligen har det blivit något bättre, men så är jag också en inbiten optimist!
Man får söka sig till de sociala medierna, primärt olika bloggar, för att hitta intressanta och mera avvikande inspel. Här hittade jag ett sådant.
Det är nationalekonomen Niklas Bengtsson (NB) som försöker förstå trenden New Public Management. Jag har också skrivit om detta i några tidigare inlägg, vilka för övrigt är de mest lästa på min blogg:
Ja till resultat, men nej till NPM
NB påpekar att NPM är en trend med otydlig avsändare: ”Trenden har tyvärr ingen enskild intellektuell avsändare, utan relateras vanligtvis till de allmänna strömningar efterkrigstiden bjudit på: konkurrens, effektivitet och ”output” (ansvariga är the usual suspects: Thatcher, Reagan, och ekonomer i största allmänhet).” Det är ungefär så jag också har uppfattat NPM.
Det är lätt att kritisera utvärderingar och resultatuppföljningar av olika slag, men som NB påpekar; varför skulle en folkvald lagstiftare strunta i att mäta hur icke-folkvalda byråkrater sköter sig? Det är den frågan som måste besvaras av de som kritiserar det växande intresset för resultat i den skattefinansierade välfärden. Svaret från de som vill lämnas i fred blir då att hanteringen av kvalitet och resultat bör överlåtas till professionen, politiker och andra intressenter ska hålla fingrarna borta. Tillåt mig tvivla en aning.
Som jag ser det är det växande intresset för utvärderingar och resultat en reaktion på den utveckling som höll på att gå över styr innan. Jag tänker här på de svårstyrda byråkratiska system som växte fram och vann mark under 50-, 60- och 70-talen. Som man bäddar får man ligga, brukar det heta, och jag minns den gamla förvaltningskulturen som jag tror att få vill ha tillbaka. Intresset för kvalitet och resultat går ofta hand i hand med ett ökat medborgarinflytande och demokratisk styrning och är därför i grunden något sunt.
NB avslutar sin bloggartikel med en provokativ antydan. När akademin och andra professioner värjer sig mot utvärderingar och resultatfokus så är det inte för att deras frihet i yrkesutövningen begränsas utan för att deras maktställning hotas: Kritikerna mot New Public Management är ju trots allt själva byråkrater med visst inflytande över andras tid och resurser – som prefekter, överläkare, medlemmar i fakultetsnämnder, och så vidare.
Hur som helst, en bra artikel är det, och alltid uppfriskande med andra åsikter än de förväntade!
P-O:s reflektioner 
Ett svar to “Nyanserat om utvärdering och NPM”