Storskaliga öppna nätkurser – MOOC – det går inte över!

Den som är intresserad av fenomenet MOOC och vill bli uppdaterad kan vända sig till det senaste numret av tidskriften Axess. På temat ”universitetet utmanat” utvecklar tre olika initierade skribenter sin syn på saken. Som Kenneth Nyberg just har sammanfattat i sin förträffliga blogg har det varit en intensiv MOOC-vecka.

Själv hade jag tänkt ligga lågt i MOCC-debatten under en period men kan inte låta bli att göra ännu ett inlägg.

Jag vill peka på fyra viktiga förhållanden när MOCC ska granskas och värderas.

1. Det första gäller tillståndet i dagens akademiska undervisning. Många idealiserar när de beskriver mötet mellan lärare och student. Stundtals får man känslan av att det halvdagslånga seminariet där professorn sitter i en utvecklande dialog med 10-15 väl pålästa studenter lever kvar. Att det är så undervisningen bedrivs vid våra lärosäten idag och att nätkurserna nu riskerar att rasera den fina inlärningsmiljön. Men sanningen är ju en helt annan. Storföreläsningar i grupper om hundratals studenter är legio. Inom hum/sam-området där huvuddelen av studenterna återfinns varierarar lärartiden från 4 – 10 timmar i veckan. Många lärare är utmärkta och gör fantastiska insatser, men en hel del är mediokra, andra inte ens det. Nej, i takt med att volymen studenter har vuxit har också undervisningen utarmats. Vem vill förneka det?
2. MOCC handlar om ekonomi – javisst är det så. Vid amerikanska och brittiska universitet är studieavgifterna nu så höga att blivande studenter törstar efter vettiga alternativ. I Sverige finansieras utbildningen visserligen med skatter, men där är istället problemet den stora volymtillväxten. Trots successiva resurstillskott räcker pengarna inte till för att återskapa gynnsamma förutsättningar och en undervisningssituation som liknar den från ”förr i tiden”. Det räcker inte med någon miljard, snarare skulle hela grundutbildningsanslaget behöva fördubblas (15-20 miljarder), vilket är helt orealistiskt för alla tänkbara regeringar. Så, vilket är alternativet till MOOC? Att bara hålla fast vid de gamla formerna och förgäves hoppas på stora resurstillskott är inte konstruktivt.
3. I den ena Axess-artikeln lanserar professor Andrew Delblanco begreppet ”disruptive innovation”, ungefär omstörtande innovation. Han ser en tendens till att studenter söker sig bort från de fysiska institutioner som hittills har haft monopol på att utfärda betyg. Kostnaden i tid och pengar för 4-5 års traditionella studier står inte i proportion till det magra utbytet i form av livschanser och välbefinnande. Han påminner också om att för många unga är ”icke uppkopplad tid” en form av påtvingad isolering! Timslånga och halvtråkiga föreläsningar över en längre tid framstår som en anakronism, menar han. MOOC-trenden kan vara inledningen till en så kallad omstörtande innovation och när den utlöses blir inget sig likt längre.
4. Men blir inte undervisningen väldigt mekanisk och fantasilös över nätet? Ja, var inte så säker på det. Läs gärna professor Gunnar Karlssons (KTH) artikel i samma nummer av Axess. Han ger en visionär och entusiastisk bild av nätkursernas pedagogiska möjligheter. Även om man bara skulle nå halvvägs i den riktning Gunnar Karlsson pekar ut vore väldigt mycket vunnet.

När en ny trend gör sig gällande inom ett område och ett dramatiskt skifte hotar är det vanligt att denna förtigs, förlöjligas, förringas, förnekas och förtalas. Om inget annat hjälper söker den bestående ordningen att ackommodera det nya fenomenet inom befintliga strukturer. Universiteten är bra på det senare.

Ingen vet vart MOOC tar vägen, men jag menar att det finns tillräckligt många och tydliga tecken på att den traditionella högre utbildningen nu utmanas på allvar.