Man ska inte längre vara operativ, det har i vissa sammanhang nästan blivit ett skällsord. Strategisk är vad som gäller. Personalhandläggare benämns nu personalstrateger, informatörer har blivit informationsstrateger och så vidare.
En strateg sysslar ju per definition[i] med det mera övergripande och behöver inte hantera det motsägelsefulla och konfliktfyllda ”här och nu”. Istället kan strategen blicka framåt och utveckla fina styrmodeller, uppföljningssystem och inte minst policydokument av olika slag. Jag tror att intresset för det strategiska hänger ihop med den flora av styr- och policydokument som organisationer numera ska hålla sig med. Jag har skrivit om detta i en tidigare blogg. Det blir näst intill en verksamhetsgren i sig att relatera till och hantera den ljusnade framtiden.
Lite tillspetsat är det också lättare att vara strateg än operativ. Man behöver inte kunna så mycket om verksamheten i sig! Eftersom framtiden inte har något facit så går det att fabulera rätt friskt i det strategiska arbetet. Avslöjandet kommer långt senare och då har organisationen glömt det mesta och strategen är på annan plats.
Det är svårare och mindre ärofyllt för den som är operativ. Vardagen handlar mera om ett gnetande, ständiga kompromisser och framgångar i det lilla. Den operative måste också besitta kunskaper och färdigheter som utvärderas direkt i den dagliga gärningen. Det går inte att komma undan.
Visst behövs både strateger och operativt arbetande personal. Men min bestämda övertygelse är att du aldrig blir en bra strateg om du inte har lagt grunden genom ett rejält operativt arbete och kunnande inom ditt eget verksamhetsfält. Den klarsynte strategen har ofta många års tyst kunskap och surt förvärvad erfarenhet med sig i bagaget och kan tryggt peka ut den strategiska färdriktningen. I sammanhanget noterar jag idag GP:s ledarkommentar till Angeles Bermudez Svankvists avgång som generaldirektör. Arbetsförmedlingen behöver en ny chef: ”Men då krävs kanske en mindre glamorös chef, snarare en som är beredd att arbeta med de grå detaljerna och rutinerna för att nå de verkliga resultaten”.
Och visst gör man unga nyanställda människor en björntjänst genom att benämna dem strateger och förespegla dem en bekväm genväg i karriären. Den finns inte. Och vad är egentligen mera tillfredställande i arbetet än att känna att du behärskar hantverket och vet vad du talar om, även i det lilla!
[i] Begreppen har ett militärt ursprung; ”taktik är konsten att vinna ett slag, strategi är konsten att vinna ett krig”.
P-O:s reflektioner 
Är det inte samma problem som med politiker, dvs. vi har fått en kader av professionella politiker som drillats sedan ungdomsåren och inte haft några ”riktiga” jobb och därför saknar förståelse för vanliga människors problem. Samma sak med chefer som går från det ena chefsuppdraget till det andra och till slut tappar förståelsen för den operativa verkligheten. Både chefer och politiker borde ner på verkstadsgolvet då och då.
Jo, det ligger något i ditt påpekande. Det går åtminstone inte att vara strategisk med trovärdighet om man inte ordentligt, gärna självupplevt, förstår verksamheten.
Visserligen ett rejält gammalt inlägg men beskriver min verklighet väldigt tydligt, hälsar en operativ kommunikatör!