Bra med flera vägar in i läraryrket

12 Mar

Journalist kan du bli på många olika sätt. Det finns en mer reguljär utbildningsgång, tre eller fyraårig, vid ett antal universitet i landet. Ett flertalt folkhögskolor har praktiskt inriktade kurser om en termin eller två för de som redan anser sig ha den ämnesmässiga grunden. Dessutom finns ett betydande antal skribenter och journalister verksamma utan någon formell journalistutbildning alls. Däremot har de oftast en gedigen akademisk grund att stå på och är ibland, men inte alltid, specialiserade mot vissa ämnen. Någon formell legitimation för journalistyrket finns inte.

Är dessa många vägar in i yrket ett problem? Har de bidragit till att sänka professionens status eller försämrat löner och arbetsvillkor? Är de journalister som inte gått den reguljära utbildningen sämre skribenter än de andra? Alla dessa frågor ska rimligen besvaras med ett nej. Snarare kan de alternativa ingångarna till yrket ha hjälpt till att göra det mera attraktivt.

Då är frågan varför inte samma synsätt kan tillämpas på läraryrket? Jag har aldrig fått något bra svar på den frågan.

Visst borde exempelvis en intresserad civilingenjör eller en engagerad samhällsvetare med en mastersexamen i bagaget kunna få tillträde till läraryrket? Och detta utan att först hänvisas till årsvisa omskolningskurser och att åter leva på studiemedel? Sådana lärare tillför inte bara ny energi och annorlunda infallsvinklar till undervisningen utan bidrar också till att öppna skolans värld mot arbetslivet utanför. En god gissning är också att andelen män i lärarkåren då kommmer att öka något. Alternativa ingångar i yrket kanske rent av bidrar till höjda löner?

Vad finns för invändningar? Ja, att jämföra med det strikt reglerade läkaryrket håller inte, menar jag. Snarare kan man inspireras av hur många framgångsrika människor det finns i arbetslivet som inte alls tycks ha en relevant utbildningsbakgrund för det de sysslar med. Men det tycks fungera utmärkt ändå. En gedigen akademisk grund kan leda vidare i många olika riktningar. En annan invändning som ibland framförs i lite inlindade former är att man utan lärarutbildning missar den ”ideologiska inskolningen” i yrket. Det må så vara, men det kanske är lika bra det. I längden är det elevernas utveckling och resultat som är en indikation på lärarnas kvalitet.

Alltså, bekämpa inte olika initiativ såsom Teach for Sweden och kortare omskolningskurser för yrkesverksamma akademiker. Vad jag förstår är de båda lärarfackliga organisationerna mer eller mindre positiva, liksom regeringen. Och kanske i ännu högre grad socialdemokraterna som just i dagarna gjort ett skolpolitiskt utspel – se här. I rapporten redovisas också olika tillfälliga specialinsatser som gjorts under de senaste 15 åren för att rekrytera flera lärare – SÄL, KUT, VAL, ULV och allt vad de benämns. Tusentals lärare har genom dessa improviserade insatser tillförts skolan vid sidan om den reguljära utbildningen. Fortsätt så!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: