Om lärarnas lönestrategi

24 Feb

PM Nilsson i DI tror inte alls på den politiska uppgörelse som nu är på väg om lärarnas löner. ”Politiskt styrda lönerörelser riskerar att slå sönder fundamentet för svensk arbetsmarknad”, skriver han och nämner i förbifarten att det finns ca 250 olika yrkesgrupper i en kommun, vissa lika viktiga som lärarna.

Nilsson är brutal i sin sågning av lärarnas lönekamp. Han redovisar ett antal skäl för att inte höja deras löner.

  • Lärare har sällan någon alternativ arbetsgivare
  • De byter sällan jobb
  • De är lätta att rekrytera
  • De söker sig sällan till andra yrken
  • De levererar tvivelaktiga resultat
  • De värnar om sina långa lov och vill inte ha normal arbetstid
  • De har inte ett så tungt myndighetsansvar
  • Kvaliteten på nyutexaminerade lärare är låg

Överdrifter och en del rena felaktigheter skulle jag säga, men det speglar tyvärr en ganska utbredd uppfattning om lärare.

Vad skulle då krävas från lärarna och deras organisationer för att få upp lönerna? Här tror jag att PM Nilsson har mera rätt. Han menar att man måste bejaka individuell lönesättning och gratulera kollegor som får högre lön. Lönespridning är viktigare än höga ingångslöner och gynnar på sikt hela lärarkollektivet. Det är också bra om kritiska lärare vill och vågar söka sig till andra karriärer, utanför skolan. Rösta med fötterna och visa upp ditt värde på arbetsmarknaden är budskapet. Det är en effektiv modell som bland andra sjuksköterskorna nu tillämpar med viss framgång.

Vidare bör lärarna vara intresserade av att kunna visa upp mätbara resultat. Det måste utåt gå att påvisa att man som lärare gör nytta, menar Nilsson. Han tror också att kampen och missämjan mellan de två fackliga lärarorganisationerna är ett handikapp i lönekampen. Gå ihop i ett gemensamt förbund, säger han.

Slutligen och lite överraskande tror han inte alls på införandet av lärarlegitimation. Man bör snarare öppna yrket för andra kategorier av akademiker än att stänga dem ute. Legitimationen gör skolan till ett slutet system med ”inflöde från lärarutbildningarna och utflöde till pension” som han uttrycker det.

Min uppfattning är följande:

  • Lärarnas löneutveckling skulle vinna på att man bejakade lönespridning. Nu finns en viss Jantementalitet i breda led med inställningen att om inte alla kan få mera i lönekuvertet så ska ingen ha det. Det leder erfarenhetsmässigt till att alla sakta men säkert får det sämre.
  • Se till att utnyttja de nya helfinansierade tjänsterna som förstelärare och lektor. Sätt press på de kommunledningar som av lathet eller prestigeskäl avstår från denna möjlighet.
  • De vore bra med flera alternativa vägar in i läraryrket och likaså ett ökat utflöde till andra yrken för de lärare som inte trivs. Det sätter press på arbetsgivaren.
  • Det är också bra att något hålla igen på dimensioneringen av lärarutbildningen. Det känns fel på kort sikt, men lönar sig i längden. Så har exempelvis läkarnas fackliga organisation periodvis resonerat och med framgång.

Få yrkesgrupper är viktigare än lärarna. Därför gäller det att ha en genomtänkt och beprövad strategi för att lyfta deras löneutveckling.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: