Inom få områden blir rubrikens påstående bättre illustrerat än skolans. Idag handlar Dagens nyheters ledare om skolan och de slutsatser OECD drar om tillståndet där och vilka åtgärder som bör sättas in.
Det finns knappast något samband mellan skolresultat / elevers prestationer och satsade ekonomiska resurser på skolan hävdar OECD med stöd av massiv empiri. Samma dag och i samma tidning går Miljöpartiet fram i en debattartikel där man vill höja marginalskatten (skatten på utbildning som SACO benämner den) och få loss lite extra resurser till skolan. Det skulle vara räddningen menar Mp. Dålig tajming om inte annat, säger jag.
Socialdemokraterna vill satsa 2-3 miljarder extra på skolan; den omsätter totalt ca 150 miljarder. Pengarna ska främst användas till mindre klasstorlek. Dubbelfel säger OECD! Ökade resurser är ingen lösning och det finns inget samband mellan klasstorlek och studieresultat. Till saken hör dessutom att Sverige med internationella mått redan satsar mer än andra länder på skolan och klasserna är små.
Till och med moderaterna öppnar nu för skattehöjningar för att kunna få loss mera pengar till skolan.
Det har också blivit en sanning i breda lager att det är friskolorna som har sänkt det svenska skolväsendet. Men även där påvisar OECD att det inte finns något samband
Varför blir det på detta vis? Säg det. Möjligen är mera pengar en enkel och publikfriande lösning på komplexa problem. Det kanske också är ett uttryck för politikens maktlöshet. De verktyg man har handlar om mera styrning och större resurser medan skolan i det här fallet skulle behöva den motsatta medicinen, åtminstone vad gäller styrningen.
För den som inte läst OECD-rapporten och de rekommendationer som där ges kan de sammanfattas ungefär så här:
- Satsa på lärarna, öka lönespridningen och inför en karriärstege.
- Tidiga betyg i någon form är bra för elevernas inlärning.
- Höj kraven och förväntningarna på eleverna. Alla kan mera och inlärning kräver ansträngning.
- Bättre studiero i klassrumen. Mera ordning och reda helt enkelt.
Mot dessa internationella rekommendationer kommer många att invända och vi kommer att få höra alla möjliga argument för att de inte är giltiga i Sverige.
P-O:s reflektioner 
Om resurser inte har betydelse för skolans resultat, varför väljer vi då inte att låta antalet elever per klass vara 100 istället för 30-40?
I det här fallet hänvisar jag till internationell forskning. Självklart kan inte argumenten drivas in absurdum. Vad det handlar om i Sverige är att förstärka en total skolbudget om ca 150 miljarder kronor med 1-2 %. Kanske kan man därigenom minska klasstorlekarna från i genomsnitt 32 till 31. Eller om man enbart satsar på de lägre åldrarna från 26 till 23 (eller något liknande).
Det OECD och andra menar är att det finns både billigare och effektivare åtgärder att sätta in för att förbättra studieresultaten.
Att satsa på ökad lönespridning bland lärarna lär ju inte bli särskilt billigt med tanke på att lärarna motsvarar Sveriges största yrkesgrupp. Eller menar OECD att man ska sänka ingångslönerna för lärarna? Addera de kompensationskrav från andra offentliganställda med universitetsutbildningar med låga löner: bibliotekarier, socionomer, sjuksköterskor etc så lär det bli minst lika kostsamt som att göra klasserna mindre. Sedan att klasstorlekarna har mindre betydelse för äldre åldrar än yngre delar jag fullt ut. Men jag tycker OECD gör det alldeles för lätt för sig i sina slutsatser och det finns just inget som är så nationellt präglat som skolsystemen.
Att satsa på lärarnas arbetsvillkor och löner är mycket billigare än att göra påtagligt mindre klasser. Lönespridningen är för övrigt redan påbörjade med införandet av anställningar som förstelärare (+ 5000 kr) och lektor (+ 10000 kr).
Man ska nog vara lite försiktig med argument på temat att ”Sverige är så unikt, vi har inte mycket att lära av andra”. I den känslofulla debatten om skolan tycker jag att OECD:s sakliga påpekanden är värda att tas på allvar.