Om antagning till högskolan

17 Feb

Regeringen kommer på torsdag att besluta om en lägsta gräns för godkänt på högskoleprovet rapporterar Dagens Nyheter. Universitets- och högskolerådet föreslog på uppdrag att gränsen skulle bli 0,4 men regeringen höjer nivån till 0,5.

Många har redan kommenterat beslutet och raljerar med regeringen för att man inte förstår skillnaden mellan behörighetskrav och urval av behöriga sökande. Syftet med högskoleprovet är nämligen att gradera de sökande som redan är behöriga för antagning till en viss utbildning. Det är alltså inte så att otillräckliga skolbetyg kan ersättas av ett hyggligt resultat på högskoleprovet.

Självklart känner regeringen och dess sakkunniga stab till hur antagningssystemet är konstruerat, men det finns ett stort trovärdighetsproblem med det nuvarande upplägget. Det utmanar det allmänna rättsmedvetandet att blivande studenter kan ”provocera systemet” och helt slumpmässigt, utan någon som helst intellektuell ansträngning, kryssa i svarsalternativ på provet och sedan antas till utbildning. Än värre blir det mot bakgrund av dagens skoldebatt när det i stor utsträckning är blivande lärarstudenter som ges dessa förutsättningar. Nej, något måste göras och på kort sikt har jag förståelse för den nya gränsen för godkänt.

Gör i stället om antagningssystemet i grunden ropar många och egentligen håller jag med. Men jag inser snabbt att det inte blir lätt; i så fall hade det nog redan gjorts. Problemet, som jag ser det, är att det finns så många motstridiga mål och höga förväntningar inbyggda i antagningssystemet. Här är några:

  • Det ska bidra till att välja ut de studenter som har bäst förutsättningar att klara studierna och samtidigt gynna breddad rekrytering och att studieovana grupper får tillträde till högskolan.
  • Det ska ge likvärdiga förutsättningar för kvinnliga och manliga sökande.
  • Det ska uppmuntra till ansträngning i gymnasieskolan, men samtidigt ge de som har försummat skolan en andra chans.
  • Det ska fungera lika bra för alla universitet och högskolor trots en allt större variation i utbildningsutbud och studieformer.
  • Utländska sökande ska med sina studiemeriter antas på likvärdiga villkor som de med svensk utbildningsbakgrund.
  • Det ska vara förutsägbart, rättsäkert och begripligt.

Lös den ekvationen den som kan!

Annonser

6 svar to “Om antagning till högskolan”

  1. samuel februari 28, 2014 den 09:33 #

    HEj P-O,

    vad gäller högskoleprovet – alla som arbetar med tillträde till högskolan vet att anledningen till att vi ser antagna med låga poäng från högskoleprovet är att det finns fler platser på utbildningen än behöriga sökande. Det blir aldrig något urval eftersom det saknas konkurrens om platserna. UHR har också genom simuleringar visat (UHR, PM 1.1.1‐2743‐2013) att för de lärarutbildningar till vilka det i det faktiska urvalet hade antagits sökande med ett provresultat under gränsvärdet 0,4 sjönk i simuleringen kraven i övriga urvalsgrupper. De med poäng under ett förmodat gränsvärde antas helt enkelt i någon av de andra urvalsgrupperna. Kan du förklara igen hur en lägsta gräns på högskoleprovet skulle avhjälpa avsaknaden av konkurrens om utbildningsplatserna?

    Mvh Samuel

    • P-O Rehnquist februari 28, 2014 den 09:50 #

      Tack för din kommentar: Allt det du anför känner jag förstås mycket väl till. Det gör man i departementet också. Och en lägsta gräns på högskoleprovet förbättrar knappast konkurrensen om utbildningsplatserna – det är sant.
      Men som jag skriver i mitt inlägg ..”Det utmanar det allmänna rättsmedvetandet att blivande studenter kan ”provocera systemet” och helt slumpmässigt, utan någon som helst intellektuell ansträngning, kryssa i svarsalternativ på provet och sedan antas till utbildning. Än värre blir det mot bakgrund av dagens skoldebatt när det i stor utsträckning är blivande lärarstudenter som ges dessa förutsättningar.” Det är alltså i hög grad en politisk markering, inget annat.

      Bäst vore förstås om hela antagningssystemet kunde göras om, men det blir inte lätt med alla motstridiga krav som ställs på vad antagningen ska åstadkomma.
      På kort sikt kan jag tänka mig att kvoten som antas via högskoleprovet reduceras något eller att man inför en lägsta åldersgräns för att få skriva provet. Men även det blir på temat ”lappa och laga”.

  2. samuel februari 28, 2014 den 13:05 #

    Hej igen, tack för ditt svar.

    Vad gäller högskoleprovet och risken att sökande ”provocerar” systemet, i.e kryssar slumpmässigt och får ett resultat att använda i antagningen bör ses med kritiska ögon. Precis som UHR:S utredning tar upp är det ändå så att skriva högskoleprovet är förenad med en kostnad (tid/pengar) för den skrivande och att då systematiskt kryssa exempelvis ”C” hela provet igenom och därmed riskera att få sämre resultat än en reell prestation skulle ge ÄR INTE sannolikt. Och det går att ta reda på: hösten 2012 gjorde ingen skrivande detta (alltså angav ett och samma svarsalternativ rakt igenom) och våren 2013 var det två (av 60 000 skrivande, dvs 3 promille) (UHR, PM 1.1.1‐2743‐2013).
    Oavsett detta: om man ändå önskar få bort dessa 2 provokatörer (av 60 000) så rensar man de som gjort provet efter bästa förmåga också. Dessa utestängs från urvalet på något, låt säga, oklara grunder.

    Jag är helt med på att det är en politisk markering. Frågan är hur mycket politiska markeringar från departementet ska få kosta. Detta är ännu en markering som strider mot bättre vetande. Björklund skjuter men missar hela målet.

    • P-O Rehnquist februari 28, 2014 den 14:28 #

      Möjligen är det ännu värre om ett stort antal prövande verkligen ansträngde sig och ändå fick mindre än 0,4 poäng. Då förstår jag att allmänheten kan undra och att politikerna reagerar.

      • samuel mars 3, 2014 den 07:44 #

        Ja, det hade inte varit bra. Men det är en annan fråga – och Högskoleprovets prognosförmåga för framgång i studier är för övrigt mycket omdiskuterad. Lite siffror till för att få perspektiv: inför HT2013 var det 9900 individer (av 370 000 behöriga sökande) som hade ett lägre resultat än 0.4 (som UHR föreslog som möjligt gränsvärde). 1900 av dessa erbjöds plats i urvalsgruppen för Högskoleprovet (urval 1). En lägstagräns på 0.4, om den införts hypotetiskt HT2013, hade medfört att av de 1900 så hade 1300 antagits i annan urvalsgrupp. 600 hade blivit utan plats.

        Tyvärr blandas alltför ofta äpplen och päron i denna fråga. Jag tackar för dina svar och ser fram emot att du utvecklar dina tankar om ett i grunden förändrat antagningssystem. Det låter spännande!

  3. P-O Rehnquist mars 3, 2014 den 08:17 #

    Jo, det blandas friskt i denna fråga för det är komplicerat. Efter 35 år i högskolesektorn och nu ordförande i styrelsen för UHR har jag snarare blivit lite mera ödmjuk. Det finns ingen enkel lösning. Tack för kommentarer och ditt engagemang.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: