Två bra åtgärder för skolan

12 Feb

Debatten om skolan är i dessa dagar mera intensiv än vanligt. Flera menar att det bästa med Leif Lewins utvärdering av kommunaliseringen är att han lägger skulden både på socialdemokraterna som drev igenom reformen och på de borgerliga som därefter misskötte implementeringen. Att båda blocken har en del i skulden till dagens problem kan underlätta en bred  kompromiss utan att någon part behöver förlora ansiktet. Det vore bra.

Det finns en mycket klok ”doldis” i skoldebatten som här har lagt fram sina förslag till åtgärder. Jag avser alltså nationalekonomen Jonas Vlachos som under en längre tid har publicerat tänkvärda analyser och konstruktiva förslag till förbättringar för skolan. I nämnda artikel för han fram två åtgärder.

Den första tycks mig näst intill självklar. Betygssättningen skolor och lärare emellan måste normeras. En given elevprestation som idag i en skola ger underkänt skulle i en annan skola kunna få ett väl godkänt betyg. Med dagens modell där läraren själv rättar elevernas prov och sedan sätter betyg får vi lätt en inflation i betyg. Dessutom blir det omöjligt att på nationell nivå avgöra hur kunskapsnivån faktiskt utvecklas. Där får vi ta hjälp av OECD. Alltså, börja med extern rättning av de nationella proven, säger Vlachos. Det skulle direkt skärpa kraven och börja lyfta skolresultaten.

Det andra förslaget ligger nära till hands, men är ändå lite mera tveksamt, menar jag. Det handlar om att införa en riktad skolpeng till kommunerna. De resurser som avsätts till skolverksamhet skulle alltså garanteras av staten, vilket ökar jämlikheten i resurser och minskar möjligheterna att använda skolan som budgetregulator i den kommunala ekonomin. Det låter bestickande, men jag ser åtminstone två bekymmer.

”Skolan” är en bred verksamhet och det går inte att få några garantier för vilka resurser som når lärarna och den direkta undervisningen. Administration, måltider, lokaler och kringverksamhet tar sitt. Det finns en parallell inom högskolan där man i stor utsträckning hyr sina lokaler av statliga Akademiska hus. De hyror som betalas in genererar årligen miljardvinster som går tillbaka till staten i form av utdelning från fastighetsbolaget. Staten ger alltså med ena handen och tar tillbaka en del av anslagen med den andra. Samma modell kan förstås kreativa kommunledningar tillämpa då de i hög utsträckning äger skollokalerna genom sina kommunala fastighetsbolag.

Det andra bekymret med en öronmärkt skolpeng till kommunerna är att det handlar om ett nollsummespel. Grund- och gymnasieskolorna i Sverige omsätter drygt 150 miljarder kronor årligen. Några nämnvärda tillskott är inte att räkna med. S vill lägga till 2 miljarder i sin ”kraftfulla satsning” på skolan. Om pengarna för skolan öronmärks och stramas upp måste det till omfördelningar i den kommunala budgeten. Göteborg som exempel satsar klart mindre per skolelev än Stockholm. Ska skolan förstärkas där får alltså annan kommunal verksamhet skära ned. Barnomsorg, äldreomsorg och socialtjänst är andra tunga budgetposter och då inser var och en vilket dilemma som uppkommer. Så det blir inte lätt att införa en nationell skolpeng.

Likafullt vill jag stödja de två åtgärder Jonas Vlachos föreslår. De är ändå mycket bättre än att försöka förstatliga hela skolväsendet inklusive friskolorna!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: