Högskoledebatten har avstannat

18 Dec

Jag har länge tyckt att debatten om högskolans utbildning, forskning, mål och mening har varit tämligen lågmäld. Om detta handlade också mitt allra första blogginlägg i denna serie från augusti 2012. Debatten har inte bara varit lågmäld utan också ganska likriktad och förutsägbar. Varför är det så?

Ingen annan statlig sektor är så stor som högskolan. Den omsätter drygt 60 miljarder kronor årligen och engagerar bortåt 70000 anställda och 3500000 studenter. Verksamheten har högt förtroende bland allmänhet och politiker. Många samhällsproblem besvaras med mera högre utbildning och forskning. Vi älskas av nästan alla!

Och kanske är det där som problemet med den lama debatten sitter. Det har länge gått för bra och hälsan tiger still. Visserligen höjs ibland röster och krav från sektorns företrädare på ytterligare satsningar och mera resurser. Men inte med någon större övertygelse. Alla andra offentligt finansierade verksamheter är mycket hårdare ekonomiskt pressade än högskolan – sjukvården, skolan, försvaret, äldreomsorgen. Ja, vart man än riktar blicken så är bilden dystrare. Det kommer därför att bli svårt att få gehör för mera pengar till högre utbildning och forskning. Stora tillskott har redan adderats under senare år. De löften som ges i högtidstal och inför riksdagsval blir därför, om de realiseras i politik, förklädda omprioriteringar inom givna ramar – oavsett regering. Försök övertyga mig om något annat 🙂

Visserligen är många forskare ute i debatten, men då nästan alltid som företrädare för sitt ämne och kritiska granskare av annat än den egna verksamheten. Liksom hos journalister finns hos högskolans företrädare inget intresse för att se på sig själva med kritiska ögon utifrån. Det är synd och i det långa loppet oroväckande. Exemplen är många på organisationer och företag som har blivit självgoda och inte haft förmågan att ställa om när krisen kommer – för det brukar den alltid göra, förr eller senare.

Möjligen kan vi ana en omsvängning i spåren av de kvalitetsbrister i den högre utbildningen som nästan ingen längre vill förneka. Det tvistas lite om vad problemen beror på och vilka åtgärder som ska sättas in, men de tas på allt större allvar numera. Och tur är väl det, för annars svänger det stora förtroendet för den högre utbildningen och för högskolan över i en växande legitimitetskris. I spåren av skolans Pisadebatt får vi kanske något liknande för högskolans del. Och det vore faktiskt välbehövligt och vitaliserande.

En öppen och konstruktiv debatt med deltagare från olika läger – där alla åsikter respekteras – är kvalitetsdrivande, kanske mera än de mest raffinerade kvalitetssystem. Det som behöver diskuteras är verksamhetens innehåll, kvalitet och högskolans roll i samhället. Och det ska göras offentligt, inte bara i slutna rum. Däri ligger utmaningen och en bättre framtid.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: