Högskolan är på rätt väg!

6 Dec

En dag som denna kan lämpa sig för lite ödmjukhet och reflektion.

Jag har i ett antal blogginlägg lyft fram problem, brister och som jag ser det oroande tendenser för svenska universitet och högskolor. Men på senare tid har jag även noterat att det börjar svänga åt rätt håll i viktiga frågor.

Jag har blivit mycket besviken på högskolsektorns avvisande inställning till en så kallad ny associationsform. Det vill säga behovet av att förvandla lärosäten till något annat än statliga förvaltningsmyndigheter och därmed ge dem en friare ställning i relation till staten och politisk styrning. När så det senaste halvdana stiftelseförslaget sågades längs fotknölarna trodde jag att det var kört. Att en hårt ansatt utbildningsminister, under ett valår och på egen hand, ska sticka ut hakan igen bedömer jag som osannolikt. Och jag har heller inte trott att sektorn skulle kunna ta sig samman till en gemensam och stark viljeyttring för förändring.

Nu visar det sig dock att åtminstone några universitetsrektorer är beredda att agera. Jag noterade att det har kommit sådana tydliga signaler både från Linköping och Karolinska institutet. Därtill har också andra högskoleledningar markerat ett visst intresse för att vilja gå vidare i frågan. Och det är just vad som behövs. Utbildningsministern kan inte på egen hand driva autonomifrågan, men med stark uppbackning och konstruktiva förslag från några lärosäten är det ändå möjligt att något händer. Jag ser lite ljusare på den här frågan nu än för någon månad sedan. Låt oss hoppas!

När det gäller den högre utbildningen har fokus under senare månader skiftat från kvantitet och volym till kvalitet och innehåll. Ingen kan längre förneka de kvalitetsproblem som blivit allt mer uppenbara i grundutbildningen. De är till en del självförvållade, men förstås också en konsekvens av att ungdomsskolan inte längre levererar som den borde göra. Flera universitetslärare har under det gångna året vittnat om sina ärligt upplevda problem i undervisningen – ingen kan ha missat det. Vidare pekar UK-ämbetets utvärderingar i samma riktning. Så kom häromdagen Pisarapporten med alla kurvor i utförsbacke.

I detta läge kan det primära inte vara att ropa efter flera nya utbildningsplatser. Kanske inte heller att utveckla alltmer intrikata och resurskrävande kvalitetssystem. Nej, här krävs direkta insatser och en öppen och förutsättningslös diskussion om undervisningsformer, examination och resurser för högskolans viktigaste uppgift. Det handlar om allmänhetens förtroende och den långsiktiga legitimiteten för universitet och högskolor. Men det går åt rätt håll. Bara att frågan erkänns och öppet diskuteras är ett stort framsteg.

Den tredje förändringen jag vill nämna är den växande insikten om att svenska lärosäten verkar i ett globalt sammanhang. Jag har ofta förvånats över hur många ansvariga inom sektorn som ängsligt följer vad som sker i utbildningsdepartementet och tror att det är i regeringskansliet som agendan sätts för universitet och högskolor. Men så är det i allt mindre utsträckning, trots att vi är statliga myndigheter.

Det är i första hand trender och förändringar i omvärlden som lägger grunden för den arena svenska lärosäten kommer att verka på framöver. Dessa styr och anger också förutsättningarna för arbetet i regeringskansliet. Som exempel kan nämnas de öppna, storskaliga och avgiftsfria nätkurser (MOOC) som blommat upp under senare år. De utgör inte bara en ny spännande distributionsform för högre utbildning utan utmanar också de traditionella lärosätenas ”examensmonopol”. Om detta kopplas till de kvalitetsproblem som jag tidigare nämnde så blir förstås risken än större. Däri ligger den riktigt stora utmaning för svenska lärosäten.

Och så har vi framväxten av starka och ambitiösa universitet i Asien. Liksom svenska företag gör måste också svenska lärosäten ta den utvecklingen på fullast allvar och relatera till nya risker och möjligheter i det internationella högskolelandskapet.

Mitt sista glädjande konstaterande är alltså att vi i växande grad relaterar till och agerar i en global kontext. Det finns många indikationer på att så är fallet.

Sammanfattningsvis – det finns gott hopp för den svenska högskolan!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: