Recension av rapporten ”kompetens för tillväxt”

2 Dec

Idag presenteras en intressant rapport från Näringslivets forskningsinstitut, Ratio. Rapportförfattare är f.d. statssekreteraren och högskolerektorn Agneta Bladh samt Ratios vd, Nils Karlsson. Jag har ännu inte sett själva rapporten utan får utgå ifrån vad som sägs i debattartikeln i SvD.

Det märks att rapportens avsändare är en näringslivsorganisation. Högskolans uppgift tycks helt vara inriktad på att leverera rätt kompetens, kunskap och sociala färdigheter, till företagen. Att säkert hälften av alla studenter går till den offentliga sektorn eller att högskolan har ett vidare uppdrag i termer av bildning och personlighetsutveckling berörs inte alls – åtminstone inte i artikeln. Men låt oss överse med detta. En rapport bör i första hand bedömas utifrån sina egna förutsättningar och vad som framförs i den, inte kritiseras för vad den istället kunde ha lagt fram.

I det följande kommenterar jag rapportens förslag som de presenteras i artikeln.

Det här tycker jag är bra:

  • Bygg ut Yrkeshögskolan, bredda dess uppdrag och se över om vissa högskoleutbildningar bör föras över dit. Det har länge varit min ståndpunkt.
  • Ge ökad plats i högskoleutbildningen för träning i omdömesförmåga och reflektion över praktiska erfarenheter. I och för sig trodde jag att detta var vad all högre utbildning handlade om, men det tål tydligen att understrykas.
  • Skapa arenor för möten mellan arbetslivet och studenter samt samverka med arbetsgivarna om utbildningsutbudet. Svårt att invända emot och detta görs nog redan i varierande utsträckning.

Det här tror jag inte på:

  • Inför mera praktik i alla utbildningar. Det tar utrymme och minskar möjligheten till teoretisk fördjupning. Låt högskolan ägna sig åt det den är bra på, överlåt i första hand yrkesintroduktionen till arbetslivet efter examen. Då tror jag mera på alternativet ”studentmedarbetare”.
  • Inför ett pedagogiskt innovationsråd. Här avses sannolikt ett nationellt sådan och det tror jag inte alls på. Det blir en för distanserad och abstrakt verksamhet för att kunna bidra till undervisningens utveckling lokalt.

Det här är jag tveksam till eller förstår inte:

  • Förändra resurstilldelningen så att den gynnar effektivitet, kvalitet och relevans i utbildningarna. Detta har nu sagts många gånger under en längre tid, men så länge ingen kan presentera en konkret och alternativ resursfördelningsmodell förblir jag skeptisk. Hur ska den utformas? (min ståndpunkt från 2012). Någon?
  • Skapa ekonomiska förutsättningar för lärosätena att träna omdömesförmågor… Menar man allmänt en högre ”studentpeng” så finns väl ingen som är emot det. Eller avses någon form av öronmärkt stöd för just träning av omdömesförmågan? Oklart förslag.
  • Granska utbildningsutbudet utifrån ett karriärväxlingsbehov. Är det flera korta kurser man menar? Eller överbryggning för exempelvis en sjuksköterska som vill bli socionom. Jag förstår inte förslaget.
  • Varje lärosäte ska hålla samman begreppen relevans, effektivitet och kvalitet. Betyder det att studenterna ska bli ännu mera anpassade till givna befattningar i näringslivet (relevans och effektivitet)?  Eller är också antikens historia relevant och effektiv? Det ska bli intressant att få detta mer utvecklat i rapporten.

Sammanfattningsvis är det bra att diskussionen om den högre utbildningens mål och mening hålls levande. Och viktigt att inspel kan göras från olika håll och utifrån skilda värderingar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: