Lärarutbildningen åter i fokus

13 Nov

Lärarutbildningens struktur och innehåll har reformerats fem gånger de senaste 25 åren. Själv var jag i ansvarig ställning på Lärarhögskolan i Stockholm när den då nya grundskollärar­utbildnin­gen infördes 1988. Lärare 1-7 respektive 4-9 med överlappande kompetenser för större flexibilitet och arbete i lärarlag. Det trodde vi starkt på då, men reformen höll bara i ca 10 år.

Jag tror att den lärarutbildning vi har nu, som infördes från 2011, i grunden är vettig. Att studenternas hoppar av utbildningen i lika hög grad som tidigare – se artikel – har nog andra skäl än att utbildningen är fel tänkt. Dessutom är det lite väl snabbt att utvärdera den efter bara ett år.

Följande inslag i den nuvarande lärarutbildningen tycker jag är bra:

  • Lärarstudenterna utbildas mot tydligare professioner redan från början.
  • De teoretiska inslagen och ämneskunskaperna är förstärkta.
  • Tydligare krav på innehållet i den generella lärarkompetensen.
  • Kvalitetskontroll av de universitet och högskolor som vill erbjuda lärarutbildning. Inga automatiska examenstillstånd.

Inrättandet av anställningar som förstelärare och lektorer med bra lönepåslag är en mycket verkningsfull åtgärd på sikt. Det skapar karriärvägar och ger möjlighet till fördjupning och utveckling i yrket.

Därtill bör man också se positivt på de försök med särskilda övningsskolor som nu ska genomföras. Visserligen avvecklades liknande arrangemang under 1970-talet, men det är uppenbart att den verksamhetsförlagda delen av utbildningen måste lyftas. Och då är det dumt att motsätta sig försöksverksamhet.

Att sätta en lägsta gräns för godkänt resultat på högskoleprovet är visserligen i sak ett slag i luften, men en viktig symbolhandling. Det skadar yrkets status att man med ett helt havererat resultat från högskoleprovet kan få en entrébiljett till utbildningen. (Jo, jag vet att man dessutom måste ha uppfyllt behörighetsvillkoren, men det hjälper inte så länge hela antagningssystemet är så komplext).

Varför hoppar då lärarstudenterna av utbildningen?

  • Somliga är dåligt motiverade från början och ansökte främst för att det var lätt att bli antagen eller för att man inte kunde komma på något bättre alternativ.
  • För låga krav i utbildningen eller annan kritik mot innehåll eller studiernas uppläggning.
  • Den negativa debatten om skola och lärarutbildning blir i längden avtändande för studenterna.
  • Den hoppressade lönestrukturen och bristen på utveckling i yrket bidrar också till att avskräcka en del studenter.

Så – vad gör man?

Det gäller att vara uthållig och konsekvent. De förändringar som är gjorda måste få chans att verka. Det vore också bra om vi som är engagerade i skola och lärarutbildning kunde hjälpa till att lyfta fram goda exempel och stödja den positiva utveckling som kan skönjas här och där. Och sluta tala illa om verksamheten.

Däremot ska vi inte reformera lärarutbildningen en gång till och inte heller försöka att förstatliga skolan. Nu räcker det med strukturreformer!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: