Hur stort är egentligen intresset för studier?

8 Nov

Den högre utbildningens främsta kännetecken är den kritiska hållningen till olika fenomen. När det gäller den egna verksamheten ser man dock inte mycket av den varan!

Då antalet sökande till utbildningar och kurser stadigt ökar behövs flera utbildningsplatser, säger man. Är det så enkelt?

Med ett viss kritiskt förhållningssätt kan man konstatera följande:

Det är lätt att ansöka om en utbildningsplats. Det kostar ingenting, vare sig i tid eller i pengar, och du förbinder dig inte till något. Med den digitala tekniken har det på senare år blivit ännu enklare. Du behöver inte beställa kurskataloger eller fylla i knepiga pappersblanketter och skicka in. På någon minut och med några enkla klick på tangentbordet har du anmält dig till studier. Min reflektion här är att dessa förhållanden blåser upp ansökningstalen och speglar inte korrekt intresset för studier. Ett obestämt antal personer garderar sig med en anmälan ”för säkerhets skull”.

Vidare är avhoppen stora och genomströmningen relativt låg i svensk högskoleutbildning. Man klarar inte av sina studier i avsedd takt och/eller avbryter helt enkelt innan man är klar med sin examen. Kan det möjligen till en del bero på bristande motivation för studier? Ja, det tror jag, och det förstärks av många vittnesutsagor om svagt motiverade studenter lite här och där i systemet.

Som jag tidigare har rapporterat på bloggen är 24000 studenter registrerade som arbetslösa parallellt med heltidsstudierna. Det är en indikation på att ett antal studenter hellre vill göra något annat än studera, men väljer studier före sysslolöshet. Trots att studiemedlen av många anses vara för dåliga så går det ju ändå att klara sig hyggligt på dessa, under någon termin eller två, i avvaktan på bättre alternativ.

För att riktigt komplicera bilden kan man slutligen fråga sig om det är studierna i sig som lockar eller behovet och nödvändigheten av en högskoleexamen. Numera går det knappast att få ens okvalificerade kontors- eller tjänstemannajobb utan högre utbildning i bagaget. Gymnasiet har sedan länge i praktiken blivit en ”lägstanivå” för inträde på arbetsmarknaden, högskolan rör sig i samma riktning. Men om det speglar ett genuint intresse för studier är delvis en annan fråga.

Nästa gång antalet ansökningar till högskolan ökar med exempelvis 6 % bör man kanske fundera över om flera utbildningsplatser är det logiska svaret.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: