Om planering och riskanalyser – igen!

6 Nov

Bland mina mest lästa blogginlägg finns ett om vådan av för mycket planering och ett annat om risker med riskanalyser(!) Dessa fenomen hänger ihop och att många är intresserade tar jag som ett uttryck för igenkännande och att man kanske delar min uppfattning.

Det är främst i offentlig verksamhet som ett överdrivet planerande och riskarbete har blivit en trend. Varför, kan man undra, men det är en annan fråga.

Planeringsaktiviteter och plandokument ger ett skenbart intryck av stabilitet och kontroll. Du lägger till rätta förutsättningar av olika slag och får ordning på en delvis kaotisk omvärld. Det känns tryggt och du fokuserar på aktiviteterna i dina planer. Men ack så bedrägligt!

En styrning med planer leder lätt till en form av ”tunnelseende”. När fokus ligger på de fastställda aktiviteterna och målen avskärmas du från förändrade förutsättningar och oväntade möjligheter som dyker upp på vägen. Att omvärlden förändrar sig snabbt är ett understatement och därmed de villkor som låg till grund för dina planer. Men är planeringen framtagen med stor möda så ska den förstås tas på allvar och fullföljas. Här ser jag en stor fara.

Många och för styrande planer tenderar dessutom att hämma spontanititeten och den lekfullhet som kännetecknar kreativa miljöer. Intuition och plötsliga snedsteg passar inte ihop med en hårt uppstyrd planering, men kan leda till oväntad framgång.

Och det tar tid! All tid som läggs på att utarbeta och förankra planer av olika slag tas förstås från det primära uppdraget och genomförandet. Sedan ska det hela också administreras, uppdateras och följas upp (varför växer administrationen?). Det vore intressant att göra någon form av tidsstudie i en planeringsinriktad organisation.

En auktoritet på området sa för övrigt mycket träffande ”att de bästa planerna är de som görs i efterhand”!

Att göra riskanalyser är en annan sida av samma mynt. Dessa leder ofrånkomligen till en försiktig och avvaktande hållning. Det blir viktigare att inte göra fel än att anstränga sig för att göra rätt. Det förra premieras medan det senare tenderar att gå obemärkt förbi då det inte går att relatera till riskanalyserna.

Att börja med riskanalyser och lägga dessa till grund för ett omfattande planeringsarbete fungerar möjligen i en stabil och relativt statisk miljö. Men där är vi inte längre, om vi någonsin har varit det.

En väl fungerande organisation vilar på väl kända värderingar som delas av de flesta. Varför finns vi till och vilket är vårt uppdrag i stort? Vidare ägnar man sig åt det man redan är bra på och förstärker och utvecklar det som ger energi och arbetsglädje. Annat skalas bort eller hålls på sparlåga. Hur omvärlden och den egna verksamhetens förutsättningar förändras är centralt och spontana initiativ uppmuntras. Den övergripande visionen är helt enkelt att göra det man är bra på och göra det allt bättre. Behöver det vara svårare?

Jag vet förstås att verkligheten är komplicerad och att ovanstående ”programförklaring” inte kan omsättas bokstavligt. Men den ger uttryck för en anda, vilken man i alla organisationer kan försöka hålla levande och i konkret handling tillämpa så långt det är möjligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: