Först centraliseringsiver
Det är en trend idag att allt flera verksamheter borde förstatligas och styras upp hårdare. Skolan är ett exempel och senast höjdes också röster för att sjukvården borde tas över av staten. Även inom andra områden märks klara centraliseringssträvanden. Vad ligger bakom denna trend?
Det finns skäl för att skolan kommunaliserades för 20 år sedan. Då låg den statliga skolbyråkratin med Skolöverstyrelse och länsskolnämnder som en våt filt över verksamheten. Lärarnas reallöner var klart sjunkande och en allmän håglöshet bredde ut sig i skolväsendet under 1980-talet. Många har glömt det, alternativt var inte med på den tiden.
Nåväl, vi lämnar historien och ser till situationen här och nu. Staten bedriver ju viss verksamhet idag och det är kanske den som centralisterna har som förebild? Arbetsförmedlingen är helstatlig, likaså det militära försvaret och polisen. Vattenfall är i helstatlig ägo. Det här blev en så kallad ”straffspark” och ni förstår vad jag menar!
Det finns inga som helst belägg för att ett statligt huvudmannaskap skulle få ordning och reda på skolan och sjukvården, knappast heller ökad arbetsglädje bland de anställda. Så hur tänker man?
Och så mindre valfrihet
Inom flera områden har avregleringar ägt rum och valfriheten ökat. Det gäller exempelvis för apoteken, vårdcentraler, bilprovning med flera och inte minst för skolan. Även om mediedebatten inte speglar vad vanligt folk tycker, så är förvånansvärt många emot denna utveckling. Också här är minnet kort eller så är man för ung för att ha varit med i tider av tröghet, långa köer och bristande serviceanda.
Visst har det gått snett i en del avregleringarna och det finns avarter (högaktuellt denna vecka) som måste rättas till, men enligt min mening överväger det positiva i förändringen. Kasta inte ut barnet med badvattnet som talesättet lyder.
Argumenten mot valfrihet är också lite märkliga. Ett vanligt sådant är att om inte alla kan eller vill välja bättre service eller omhändertagande så ska ingen få göra det. Ta exempelvis det mest laddade området – skolan. Tidigare tilldelades barnen den skola som låg närmast hemmet. I och med att boendet är kraftigt segregerat så blev förstås skolan det också. Är detta glömt? Nu kan barn och föräldrar välja det man upplever som en bättre skola i ett annat område än där man bor. Då blir det plötsligt ett problem! Eftersom alla inte väljer skola så ska ingen få göra det. Om alla misströstar så tycks det vara bättre än om vissa kan få det bättre. Inga klassresor här inte!
Ett annat argument mot valfrihet är att den kan leda till nedläggning av verksamheter. Men är det så traumatiskt att något som fungerar illa eller inte uppskattas läggs ned, vare sig det drivs i kommunal eller privat regi? Självklart ska det ordnas så att berörda elever/patienter inte drabbas negativt.
Man kan fråga sig om det går att behålla valfriheten utan att flera ägare och olika driftsformer tillåts? Skulle exempelvis alla skolor kunna vara kommunala eller statliga och man samtidigt kunde välja skolenhet? Nej, jag tror inte det. En ägare/huvudman konkurrerar inte med sig själv, alternativen skulle bli för lika och valfriheten skenbar.
De som idag är för centralisering och/eller emot valfrihet har mycket att förklara. Det räcker inte med en allmän besvärjelse att ”alla skolor/vårdcentraler/apotek ska ha hög kvalitet och vara lika bra”. För så blir det aldrig.
P-O:s reflektioner 
Jag tror att de som förespråkar statligt drivande och ägande också ser det som synonymt med att den ”staten” sköts av socialdemokratin, ”det goda och rättvisa partiet för vanligt folk” – förlåt ironin… Talet om statlig drift och ägo ligger ju rätt i tid eftersom de som driver den tesen också ser fram emot maktskifte och återgång till den tid då allt var bättre och staten skötte om allt via Postverket, Televerket, Statens Järnvägar, Vattenfall, Vägverket osv tillsammans med ”partiet närstående organisationer” som Folksam, Hyresgästföreningen, HSB m fl och man t.ex. slapp ansöka om pension, den kom när det var dags. Inga bromsar eller fondval och sånt trams som vanligt folk inte ska behöva råka ut för… Det var den tiden när man fick veteranbelöning för lång och trogen tjänst, man kunde ha samma jobb i 40 år. Ja du förstår vad jag menar. Alltså – jag är inte förvånad över att det finns röster som talar för att ”staten” ska ta över.