Forskningen stärks

25 Okt

UK-ämbetet har just presenterat en intressant rapport om hur resurserna för forskning har utvecklats under senare år. Det är i allt väsentligt mycket goda nyheter som lätt skyms av den kritik som dagligen riktas mot regeringens högskolepolitik. Det som är dåligt ska förstås kritiseras, men kritiken blir mer trovärdig om den balanseras av uppskattning av det som är bra.

Under perioden 2002 – 2007 låg intäkterna för både forskning och utbildning ganska still. (Det har många glömt idag). Men under de senaste 6-7 åren har skett en kraftig tillväxt av resurserna för forskning, även grundutbildningsintäkterna har ökat något.

Generellt sett har förstärkningen av forskningsresurserna varit störst för de etablerade universiteten, både i absoluta och relativa tal. Men också de nya universiteten och högskolorna har fått påtagligt större forskningsresurser. Denna effekt gäller såväl de direkta statsanslagen som bidragsintäkter sökta i konkurrens. I debatten låter det ibland som om universitetens expansion har skett på bekostnad av högskolorna, vilket alltså inte är riktigt sant. Därmed inte sagt att inte högskolorna är i behov av en större och mera stabil forskningsbas. Det vore både rättvist och välförtjänt om så kunde ske!

En annan som jag tycker lite tveksam argumentation är att expansionen av forskningen har skett på bekostnad av grundutbildningen. Det hade varit bättre att omfördela ett antal miljarder från forskning till utbildning, sägs det. Det tror jag inte på. Utbildning bedrivs av många aktörer i olika former och på olika nivåer. Men grunden för högskolans utbildning är att den är forskningsbaserad. Det är det unika och det som ger legitimitet för verksamheten. Och det är tveksamt om vi ens idag lever upp till idealet. Inte hade det blivit bättre med mera utbildning och mindre forskning. Dessutom hade det knappast varit politiskt möjligt att förstärka grundutbildningen på det sätt som skett med forskningen.

Kritik har också riktats mot regeringens så kallade strategiska satsningar – att man öronmärkt vissa medel för forskning inom för samhället angelägna områden. Också lite överdrivet, tycker jag. Vill man exempelvis lindra den stora folksjukdomen diabetes så är det inte fel att rikta vissa belopp för forskning inom det breda området. Högst rimligt, tycker jag, det ger ändå stor frihet att formulera forskningsprogram.

Vad som inte framgår av rapporten är att expansionen av forskningen har skett så snabbt och med så stora belopp att de forskningsintensiva universiteten inte hunnit med att använda pengarna. Många miljarder finns bunkrade i oförbrukade forskningsmedel. Man brukar halvt på skämt och halvt på allvar säga att det finns mer pengar än kompetens i systemet. Det har nämligen varit svårt att med bibehållen kvalitet rekrytera forskare och etablera nya forskningsprogram i takt med resurstillväxten. Dock finns nu tecken på att det går åt rätt håll, vilket förstås är helt nödvändigt för trovärdigheten.

Sammantaget tycker jag alltså att förutsättningarna för verksamhetsgrenen forskning och utbildning på forskarnivå har blivit mycket bättre under senare år. Och det skadar inte att uppmärksamma. Man kanske rent av kan vara nöjd 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: