Bra skolranking, men en plump i protokollet

10 Okt

Det är alldeles utmärkt att Lärarförbundet sedan några år tillbaka försöker att värdera och jämföra alla kommuner med avseende på hur väl de lyckas med skolan. Årets ”skolranking” väcker som vanligt stor uppmärksamhet och vissa kommunföreträdare sträcker på sig medan andra söker ursäkter och bortförklaringar. Vi känner igen mönstret från högskolevärlden och de regelbundna universitetsrankingarna.

Mitt intryck är att det förhåller sig som Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén säger, rankingen spelar en stor roll och bidrar påtagligt till kvalitetsarbetet i kommunerna. Ingen skolansvarig vill utmärka sig negativt och stå till svars inför kritiska föräldrar och väljare. I dessa tider av konkurrens mellan kommunerna om befolkningstillväxt blir det också viktigt med en positiv framtoning och ett attraktivt erbjudande för att kunna locka till sig nya invånare.

Att det sedan riktas kritik mot rankingar som denna får man räkna med. Men att det är svårt att värdera effekter och resultat i skolan får inte bli en ursäkt för att låta bli, menar jag. Det är viktigt att vi som medborgare kan få en uppfattning om hur väl de skattefinansierade välfärdstjänsterna fungerar.

Så vitt jag kan bedöma är rankingen med sina 14 kriterier seriöst upplagd. Det finns dock en betänklighet i upplägget. Två av kriterierna, lärartäthet och andel behöriga lärare ges en extra tyngd på bekostnad av det faktiska resultatet, d.v.s. elevernas betyg i årskurs 9, övergången till gymnasiet och uppnådd högskolebehörighet. Då det inte finns något enkelt samband mellan å ena sidan antal lärare och deras utbildningsbakgrund och å andra sidan elevernas skolprestationer så är denna viktning olycklig. En lärarfacklig organisation tjänar förstås på att kommunerna anställer så många blivande medlemmar som möjligt, men synd att undersökningens uppläggning underblåser sådana misstankar.

Om flera lärare ger bättre skolresultat så räcker det med att mäta resultatet en gång – i elevernas prestationer! Inte både i input och i output. I så fall kan man ju också lägga in andra förutsättningar som exempelvis skollokalernas kvalitet, de påverkar säkert också elevernas prestationer. Vi hade en liknande diskussion då högskolans utvärderingsmodell för utbildning introducerades. Då vägde man in andelen lärare med doktorsexamen och forskningsvolymen vid lärosätet. Nu har man frångått detta förfarande och försöker skifta fokus till studenternas uppnådda resultat. Det är bra, tycker jag.

Ett intressant och positivt inslag i undersökningen är hur man normerar skolbetygen. Med analysverktyget SALSA kan man ta hänsyn till föräldrarnas utbildningsnivå, andelen utrikes födda samt fördelningen flickor och pojkar i olika kommuner och göra betygen mera rättvisande vid en jämförelse.

Jag ser ett värde i såväl skol- som universitetsrankingar. De anlägger ett utifrånperspektiv och sätter en positiv press på den granskade verksamheten.

Tillägg: Jag noterar att Sanna Rayman dagen efter mitt har ett inlägg i SvD om skolranking och anför samma betänkligheter som jag gjort ovan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: