Få är nöjda och banden till staten stärks

19 Sep

I samband med att budgetpropositionen presenteras är det givande att följa hur olika intressenter och företrädare för högskolesektorn reagerar.

Först noterar man som vanligt att få av de som kommenterar är nöjda. Att de fasta forskningsanslagen direkt till lärosätena förstärks med 600 miljoner kronor tas emot med en gäspning. Att 100 miljoner kronor tillförs som stipendier för inresande utländska studenter anses vara för lite och för sent. Och så vidare. Den fackliga organisationen SULF överaskar dock positivt. Man gillar bland annat skrivningarna om de osäkra anställningsvillkoren för forskare som regeringen uppmärksammar.

Själv tror jag att ”den bästa tid är nu” (förra årets kommentar här). För att hitta någon motsvarighet till de miljardsatsningar som gjorts på universitet och högskolor under senare år får man nog gå tillbaka till 1960- 0ch 70-talens expansion, eller till Per Unckels löntagarfondmiljarder för 20 år sedan. Och det är svårt att tänka sig att detta, oavsett regering, kan överträffas från 2015 och några år framåt. Visserligen ligger tyngpunkten i de gjorda satsningarna på forskning medan utbildningen efter många års expansion nu har fått stå tillbaka något. Men ändå – det är med alla mått mätt mycket stora resurser som har tillförts.

Det andra jag noterar är möjligen allvarligare. Allt flera förlitar sig allt mer på att staten ska lösa olika problem. Antingen ska öronmärkta medel tillföras för både det ena och det andra, eller så ska nya förordningar säkerställa att det blir på ett visst sätt. Samma personer kan i nästa andetag beklaga sig över bristande autonomi och att regeringen lägger sig i för mycket. Det går inte ihop! Och känslan är att denna utveckling snarast har förstärkts över tiden.

Med givna ramar och alla befintliga resurser kan mycket göras lokalt, mera än vad många tror eller vill. Då blir också autonomisträvandena trovärdiga. Ett ängsligt sneglande mot vad som händer i regeringskansliet kombinerat med korporativa tendenser är ingen bra väg framåt. Det är istället viktigare att följa utvecklingen i omvärlden och internationellt och förhålla sig till den. I längden är det där förutsättningarna för svenska universitet och högskolor avgörs.

Flera borde oroa sig över en utveckling där ”fria lärosäten” inte kan hålla distansen till statsförvaltningen.

————————-

Tyvärr dyker det upp annonser lite då och då i bloggen. Det är inget jag ser och helt utan min förskyllan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: