Regelhysterin brer ut sig

19 Aug

Jag läste igår om en utlandssvensk som valt att flytta hem. Han skulle ånyo etablera sig som svensk medborgare. Det var inte lätt. Först krävdes ett intyg på att han verkligen levde.  Det hjälpte inte att han visade upp sig livs levande hos berörd myndighet, nej en blankett måste fyllas i. Handläggaren menade att han inte hade behövt komma dit alls, blanketten var det viktiga. ”Sådana är reglerna”.

Idag läser jag om en småbarnsmamma som gått miste om 30 000 kronor för att hon inte förstått de mycket snåriga reglerna om föräldrapenning. Hon hade alltså uppfyllt kraven för föräldrapenning men inte fyllt i blanketten rätt. Försäkringskassan erkänner att informationen om reglerna är bristfällig, men det hjälper inte den drabbade kvinnan ifråga.

Exemplen är legio på hur vi i vardagen möter en växande djungel av regler för allt möjligt. Vi stöter på regelhysterin inom arbetslivet, särskilt vi som verkar inom offentlig sektor. Och det har eskalerat under senare tid, det är min bestämda känsla. Inom den statliga högskolesektorn, som jag känner bäst, är det uppenbart. Först en luftig policy, gärna uppbackad av olika riktlinjer och som avslutning ett utvecklat regelsystem. Det är inte undra på att administrationen växer då regelsystem måste utvecklas, underhållas, revideras och tillämpningen övervakas.

Vem eller vad driver fram alla dessa regler? Ja, det är knappast byråkraterna själva som spontant utformar regler för att jäklas med folk. Det är ju annars en omhuldad myt. Snarare är det behovet av överblick och kontroll parat med ett outtalat krav på total rättvisa som är grogrunden för regler. Då verkligheten är komplex och svårbegriplig så ger regelsystemen åtminstone en känsla av kontroll. Och ”rättvist” måste det vara, även om det inte alltför sällan innebär en anpassning till lägsta gemensamma nämnare.

En överdriven tilltro till regler för mänskligt beteende är i grunden ett uttryck för att man inte litar på det goda och rationella i människan. Inställningen måste ju vara att om vi inte reglerar tillvaron så kommer individerna att göra felaktiga och kanske oetiska val. Strävan efter millimeterrättvisa är också en bov i sammanhanget. Men den blir lätt kontraproduktiv då de svagare individer som reglerna ska skydda ofta är de som har svårast att förstå och tillämpa desamma. Välutbildade, självsäkra och trygga individer manövrerar sig alltid lättare igenom – eller förbi – regelsystemen. De svagare fastnar i dem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: