Om förändringsmotstånd

15 Aug

Jag har skrivit om det här tidigare i inlägget förändringens villkor. Ändå upphör jag inte att förvånas över hur organisationer lyckas hålla ifrån sig nästan alla impulser till förändring. Nya idéer kan avfärdas abrupt med klassiska motiveringar som att det har vi prövat förr eller att det inte är något nytt eller genom att avsändaren misstänkliggörs. Ett annat sätt att ta hand om inspel utifrån är att till synes ta till sig dessa, men under processen lyckas förhala och omforma de ursprungliga intentionerna så att slutresultatet blir mera harmlöst.

Jag känner bäst till högskolevärlden och där är vi särskilt motståndskraftiga mot förändringsimpulser. Men det kanske är bra och rent av en strategi för överlevnad, eller för hållbar utveckling som det heter numera. Någon har påpekat att av alla de samhällsinstitutioner som fanns på medeltiden så har universiteten visat sig vara de mest seglivade och där nästan alla har klarat sig intakta in i våra dagar. Och hur ofta hör man talas om universitet som läggs ned?

Här listar jag spontant olika impulser och förslag som högskolesystemet har haft att hantera under det gångna året:

Tre studieterminer i stället för två är det senaste och nygamla förslaget. På kort tid har mängder av brister och problem med förslaget framförts från många olika håll. Det kommer att kvävas i sin linda. Ett alternativ till att direkt säga nej vore ju att gilla principen och söka lösa de hinder som för tillfället kan finnas. Men icke.

Från statlig förvaltningsmyndighet till stiftelse. Det skulle förvåna mig mycket om mer än något enstaka lärosäte vill ställa upp på denna reform. Remissvaren på departementet förslag kommer att se problem, hinder och efterlysa konsekvensanalyser m.m. Den bestående ordningen behöver dock inte argumenteras för!

Nätbaserade distanskurser, så kallade MOOCs, har lett till intensiva diskussioner under det senaste året. Här tror jag mer att man tillämpar strategin att delvis bejaka de nya impulserna, men samtidigt omforma fenomenet till något som kan hanteras inom befintliga ramar. ”Det här är egentligen inget nytt” blir också ett sätt att inte behöva förändra så mycket.

Teach for Sweden är en rörelse och organisation som vill ge ungdomlig energi till skolor i utsatta områden och i mindre skala pröva en ny form av lärarutbildning. Flertalet lärosäten säger bestämt nej till medverkan och de två högskolor som vill försöka utsätts säkert för påtryckningar av olika slag. Gissningsvis blir detta en marginell företeelse i Sverige.

Grundutbildningens sviktande kvalitet har debatterats intensivt under våren. Flera universitetslärare har slagit larm om studenternas bristande förkunskaper och dåliga språkförståelse. En särskilt uppmärksammad artikel var denna från Malmö. Jag har bara noterat loja kommentarer till dessa larm. Vare sig någon ansvarig som håller med eller någon som avfärdar kritiken. Mest tystnad. Vad gäller grundutbildningen är det i stället kvantitet som gäller. Kraven på flera utbildningsplatser och mera pengar är legio.

Det finns många fler inspel och impulser utifrån som högskolesystemet har haft att hantera och mönstret går oftast igen. Det kanske inte ens är unikt med förändringsmotstånd för akademiska lärosäten utan gäller för alla organisationer, åtminstone anslagsfinansierade. Jag är osäker.

Vad tror du?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: