”Att utvärdera universitet och högskolor”

15 Maj

Tänk dig att den svenska sjukvården ska utvärderas. Den modell man använder tar fasta på hur många läkare och sjuksköterskor det finns per vårdplats, antal miljoner kronor som har investerats i medicinteknisk utrustning, vilka läkemedel som förskrivs och hur vårdpersonalen själva beskriver sitt arbete och sina ansträngningar. Däremot fäster man mindre vikt vid hur många patienter som blir friskförklarade och hur dessa upplever sitt möte med sjukvården. En sådan utvärderingsmodell skulle knappast någon acceptera.

Men inom högskolesektorn har funnits förespråkare för en utvärderingsmodell som mera ser till processer och förutsättningar i utbildningen än till resultat – output. Något tillspetsat kan sägas att det har ansetts bättre att utifrån svåra förutsättningar göra hyggliga framsteg, men inte nå ända fram till målet, än att från bättre förutsättningar avancera något mindre, men uppnå målet. Lite grand på temat att det är bättre att tävla väl än att vinna. Inställningen är mänsklig och sympatisk, men enligt min mening inte trovärdig vare sig det gäller sjukvård eller högre utbildning. Tidigt i höstas skrev jag om detta, här och här.

Detta på tal om ett seminarium idag, anordnat av SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle). Med utgångspunkt i en rapport som Lena Adamson, tidigare Högskoleverket, har författat diskuterades där utvärderingsmodeller för högre utbildning. Lenas rapport (som nog snart läggs ut på SNS´webbplats) går på ett föredömligt sätt igenom den hittillsvarande utvärderingsmodellen och riktar rättmätig kritik mot ett flertal brister i upplägget. Statssekreterare Peter Honeth försvarar däremot centrala inslag i modellen, men menar också att den kan förbättras och utvecklas vidare. Ett sådant arbete pågår för övrigt i UK-ämbetets regi. I den efterföljande debatten gavs i huvudsak stöd för Lena Adamssons kritik av utvärderingsmodellen, även om exempelvis Tobias Krantz ville fokusera på resultat och att studenterna blir ordentligt rustade för att klara den hårdnande internationella konkurrensen på den arbetsmarknad som väntar dem.

En viktig behållning för mig var att så gott som alla medverkande menade att utvärderingar måste fokusera på resultat. Även om det råder delade meningar om hur resultat ska definieras så är det ändå en omsvängning i rätt riktning jämfört med de åsikter som hördes för något år sedan.

Att lärosätena ska få en mer aktiv roll i kommande utvärderingar är också lätt att instämma i. Viktigt är dock att utvärderingsmetoderna inte blir så lokalt anpassade att det försvårer jämförelser mellan lärosäten – benchmarking är nästan alltid kvalitetsdrivande.

Jag noterade också att fler debattörer vill fördela de statliga anslagen för utbildning på ett annorlunda och mer kvalitativt sätt än hittills. Lättare sagt än gjort, menar jag. Vore det enkelt att utveckla en ny kvalitativ, förutsägbar och stabil resursfördelningsmodell så hade vi redan haft en sådan! (Flera försök har gjorts, men avfärdats av sektorn).

Vidare vill jag nämna att det råder delade meningar om huruvida de nationella kvalitetsutvärderingarna ska innehålla ekonomiska incitament eller inte. Det menar jag att de bör göra. Först då blir de skarpa och verkningsfulla.

Slutligen konstaterade Peter Honeth i sitt inlägg att det tycks som om universitet och högskolor kommer ungefär lika bra eller dåligt ut i hittills genomförda utvärderingar. Något entydigt belägg för att forskningsintensiva universitet skulle gynnas finns inte. Exempelvis fick ekonomutbildningen vid högskolan i Kristianstad bättre omdöme än den vid elitstämplade Handels i Stockholm. Och det var inte många år sedan KI:s sjuksköterskeutbildning fick stänga under en period.

Ovanstående reflektioner gör inte anspråk på att vara ett heltäckande, kanske inte ens ett rättvisande referat från seminariet 🙂

Annonser

5 svar to “”Att utvärdera universitet och högskolor””

  1. Lena Adamson maj 16, 2013 den 06:50 #

    Som jag sa på seminariet: I princip alla har varit överens om att ha ett resultatfokuserat utvärderingssystem sedan hösten 2008 då Frankes system (baserat nästan enbart på utbildningarnas förutsättningar dvs lärarkompetens, var tvunget att skrotas pga den häftiga kritiken från SUHF) alltså inte det senaste året som du skriver. 2009 las ett förslag från HSV till regeringen som var helt resultatfokuserat. Detta förkastades av statssekreterare Honeth och dåvarande utbminister Krantz. Pam Fredman SUHFs ordförande fick i uppdrag av sina kollegor, landets universitets och högskolerektorer att skriva till Krantz för att framhålla att detta system var det man ville ha och att det skulle komma att bli mycket kvalitetsdrivande. Brevet besvarades aldrig officiellt. Det är bra att ha koll på historien PO 🙂
    Din liknelse med vården vill jag gärna kommentera. Om vissa sjukhus bara tar in ”halvsjuka” patienter och ett annat ”helsjuka”, är det då det första som bedriver vård bäst eftersom deras patienter blir friska snabbare?
    Varför har vi då denna olyckliga situation med ett internationellt underkänt utvärderingssystem som ger fullkomligt lotteriartade resultat? Orsakerna kan nog bäst beskrivas som en politisk lednings klåfingrighet och okunniga vulgärtolkning av begreppet målstyrning i kombination med en mycket stor dos personlig prestige där man vägrar ta ordet process i sin mun trots backningar nu på självvärderingarnas betydelse (som ju per definition bara kan beskriva processer och förutsättningar).
    Den rapport jag presenterade beskriver fakta, inte åsikter, Peter Honeth bemötte dessa fakta med med åsikter och svepande formuleringar att allt alltid kan bli lite bättre och att ”detta är svåra saker”. Nej att skapa ett utvärderingssystem som driver kvaliteten är inte svårt, det är ingen rocket science.
    Det är lätt att ha åsikter om saker, men man måste också få saker att fungera i verkligheten.

    Min prognos är att nästa system blir lärosätesutvärderingar, då kan man rädda ansiktet och slipper erkänna att man hade fel från början.
    //Lena Adamson

    • P-O Rehnquist maj 16, 2013 den 13:54 #

      Tack Lena för dina kommentarer. Bara lite kort återkoppling:

      I en mer formell mening har du säkert rätt i beskrivningen av hur olika utvärderingsmodeller har vuxit fram. Men jag minns tydligt hur ett flertal aktörer så sent som förra vintern/våren var kritiska mot de politiska initiativen att förändra utvärderingsmodellen. Man ogillade starkt den politiska inblandingen, men också försöken att göra utvärderingarna mera resultatfokuserade.
      Vad gäller politiker får man nog respektera att de har åsikter och till en del är ideologistyrda. Och beroende på värdegrund kan givna fakta leda till olika slutsatser och skilda politiska agendor.

      Men det är bra med debatt och tur att inte alla har samma åsikter!

      • Lena Adamson maj 16, 2013 den 14:29 #

        Hmm, nu förstår jag inte riktigt… det system vi har idag, framtaget av departementet var alla mycket kritiska mot när det infördes 2010. Därav Pams brev till Krantz från rektorerna. Kanske följde du inte denna debatt då? Det system som vi (HSV tillsammans med lärosäten och SFS) då hade tagit fram (som alltså förordades i detta brev) var helt resultatfokuserat och Bolognaanpassat. Det fanns en mycket ovanlig enighet kring detta system för att vara akademin. Sverige hade varit först i Europa med ett sådant om inte statssekreteraren hade lagt sig i frågan…
        Att politiken ska ange den ideologiska riktningen har åtminstone inte jag ngt emot, men sedan måste man lita på sina expertmyndigheter. Ett av ENQAs skäl att underkänna det befintliga systemet är just den politiska detaljstyrningen. Systemet är för övrigt lite av en visa på bygden utanför Sveriges gränser, där uttryck som ”the mind boggles” etc används.. Ingen kan riktigt förstå hur detta kan ha gått till, det är helt enkelt för dumt!
        Jag kan inte påstå att jag kände mig särskilt trygg i att inte den politiska inblandningen fortfarande pågår, utifrån Honeths uttalanden igår. Om detta fortgår kommer inte nästa system heller att bli godkänt oavsett hur systemet ser ut. Det är dessutom ganska pinsamt kan jag tycka att en statssekreterare tycker att definitionerna om kring vad ett lärande mål kontra ett läranderesultat är svåra… Man frågar sig om han inte kan förstå eller inte vill? Och vilket som isåfall är värst ☺
        Jag vet inte vilka aktörer du talar om från förra våren? Det skulle vara intressant att veta? Som jag sa på seminariet har jag inte hört någon som inte tycker vi ska ha ett resultatfokuserat system (dvs vara inriktat och bygga på learning outcome tänkandet och student centred learning) , det är bara politisk retorik från Björklund och Honeth att de som inte tycker det befintliga systemet är bra bara vill utvärdera processer. Ett ganska fult trick men det tycks ha fungerat.
        Allt gott!

  2. P-O Rehnquist maj 16, 2013 den 14:36 #

    Vi har väl rört oss i lite olika kretsar. Men OK, din beskrivning av vad som förevarit är säkert mer korrekt och faktabaserad.
    Tack igen för en bra rapport och dragning / P-O

Trackbacks/Pingbacks

  1. Sommaruppehåll | P-O:s reflektioner - juni 19, 2013

    […] ”Att utvärdera universitet och högskolor” […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: