Göteborgs-Posten har idag på ledarplats en uppföljning av den debatt om studenternas språkförmåga som nyligen initierades av lektor Ebba Lisberg Jensen (ELJ) från Malmö – se här. Det är inte oväntat att den här frågan fångas upp av allmänna medier och får stor spridning utanför högskolsektorn. För om ELJ har rätt så är läget bekymmersamt.
Jag menar att det som först måste göras är att få fram fakta i målet. Är det verkligen så illa ställt som ELJ beskriver det? Min första reaktion var att det inte är sant, eller åtminstone kraftigt överdrivet. Men nu är jag mera osäker.
Studenternas organisation SFS har reagerat och meddelat att fokus bör läggas på lärarnas (bristande) pedagogiska förmåga i stället för på studenternas kunskaper. Man har visserligen en poäng där, men ger sig på ett annat problem än det som ELJ aktualiserade.
Andra har framfört att det troligen är fel på behörighetsreglerna till högre studier och att det är dessa som bör åtgärdas.
En tredje gruppering har börjat diskutera skillnaderna mellan kunskaper och färdigheter och menar att kunskaperna är det inget fel på, men det brister i vissa färdigheter.
Den stora majoriteten ansvariga och berörda tiger. Kanske i hopp om att det ska blåsa över.
Om man inte tar reda på hur det ligger till blir det som att ordinera medicin till en patient utan att först ställa en diagnos. Eller att börja peka ut skyldiga till ett brott innan man ens vet om det är begånget!
Det görs många studier och sätts in betydande resurser på både det ena och andra som relaterar till högskoleutbildning. Varför inte göra en kvalificerad och kvalitativ djupdykning i den nu aktualiserade frågan så vi får ett bättre underlag för eventuella åtgärder?
Om inget görs för att ta reda på fakta är jag rädd för att frågan kommer att eskalera. Inför hotande kriser är ofta passivitet det sämsta handlingsalternativet.
2 svar to “Uppföljning: ”ta högskolelärares nödrop på allvar””