Vem vill bli lärare?

18 Mar

Göteborgs-Postens ställer idag på ledarplats en viktig fråga. Utgångspunkten är en enkätundersökning som Ungdomsbarometern har gjort i åldersgruppen 15-24 år. Det visar sig att de flesta unga har en positiv inställning till välfärden generellt och tycker att de som arbetar där är viktiga personer, inte minst lärarna. Samtidigt vet vi att det är svårt att få många och kvalificerade sökande till lärarutbildningen, liksom att många yrkesverksamma lärare hoppar av eller blir tidigt desillusionerade.

Vad gör man? GP är en bit på väg och pekar ut en bättre lönespridning och kortare beslutsvägar som viktiga åtgärder. Arbetsgivaren SKL är mera vag och menar tydligen att en klatschigare marknadsföring av skolan och lärarjobbet är den rätta medicinen. Här är min lista på åtgärder:

  • Bättre karriärmöjligheter i yrket. Här är regeringens åtgärd med finansierade befordringstjänster som förstelärare och lektor ett bra steg i rätt riktning. Det är inte rimligt att läraren med 30 år i yrket i princip ska ha samma uppgifter, ansvar och lön som den nyanställde kollegan i klassrummet intill.
  • Fortlöpande stöd i den yrkesmässiga utvecklingen. Just idag kom en OECD-rapport som visar hur viktigt det är för den enskilde läraren att få löpande återkoppling på sina insatser. Utvärdering för utveckling. Här misstänker jag att det brister på de flesta håll. Läraren är oftast ensam med sina misslyckanden och framgångar. Om ingen bryr sig är det svårare att utvecklas.
  • En ökad lönespridning. Vidareutbildning, större ansvar och skicklighet måste löna sig ekonomiskt. Idag skiljer det kanske 5000 kr/månad mellan högst och lägst avlönade lärare i en skola, vilket är alldeles för lite.
  • En minskad administrativ börda för lärarna. Insikten finns där och en del åtgärder i rätt riktning är på väg. Men det bör gå snabbare för att lärarna ska kunna koncentrera sig på eleverna och undervisningen.
  • Stärk det professionella inflytandet över skolan och distansera politikerna. Självklart är skolpolitiken i stort ett viktigt politikerområde, både nationellt och lokalt i kommunerna. Men när politiker börjar lägga sig i undervisningsmetodik och skolans inre arbete så har det gått för långt.
  • En mångfald av olika skolor. Små, stora, kommunala, privata, kooperativa och profilerade. Jag menar att avregleringen av skolmonopolet i huvudsak har varit positiv både för elever och för lärare. Sedan finns olika uppdagade avarter i form av internationellt riskkapital och annat som självklart måste stävjas. Men man ska inte kasta ut barnet med badvattnet. Jag tror heller inte på att försöka förstatliga skolväsendet – hur nu det skulle gå till.

Slutligen kan man önska sig att såväl allmänhet som politiker visade en större respekt för yrket. Många lärare vittnar om att deras största bekymmer inte är eleverna utan föräldrarna! Helt uppåt väggarna. Visserligen är inte respekt något man kan tilldela en yrkesgrupp, men något borde göras. Förhoppningsvis kan alla andra uppräknade åtgärder bidra till att vrida utvecklingen åt rätt håll och lyfta yrkets status.

Annonser

Ett svar to “Vem vill bli lärare?”

Trackbacks/Pingbacks

  1. Sommaruppehåll | P-O:s reflektioner - juni 19, 2013

    […] Vem vill bli lärare? […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: