Några tecken i tiden

15 Feb

Jag fick nyligen anledning att fundera över vad som långsiktigt händer med ”vår högskolesektor” och vad som kan ligga i korten de närmaste åren. Kanske lite väl pretentiöst att tala om trender, men något åt det hållet är det väl ändå, från min utsiktspunkt.

Man kan förstås tolka nutiden och skeendet olika och också välja att se vad man vill se. Det vet jag, men det gäller för alla. Och jag vill understryka att det framtida händelseförloppet förstås går att påverka, det är inga naturlagar vi talar om. Här är min bild:

  1. Vi går mot en skiktning av det svenska högskolesystemet med i ena ändan några internationellt konkurrenskraftiga forskningsuniversitet och i andra ändan några mindre och utbildningsinriktade högskolor som alltmer närmar sig Yrkeshögskolan i utbud och målgrupp. Ett antal lärosäten kommer att kämpa emot marknadstänkandet och den instrumentella syn på utbildning och forskning som nu är rådande. Andra lärosäten bejakar trenden och växer sig starkare i symbios med näringsliv och samhälle. Svårast får nog de som inte aktivt väljer väg utan försöker omfamna alla goda ting samtidigt. Det blir rimligen inte så lätt framöver att tala om en högskolesektor eller att hitta för alla lärosäten gemensamma frågor att driva.
  2. Inom universiteten går vi mot en specialisering av lärarrollen. Jag tror att det humboldtska idealet i längden blir lite utopiskt. Vissa lärare kommer fullt ut att behöva ägna sig åt forskning i långa perioder, möjligen med visst engagemang i doktorandutbildningen, men knappast se några grundstudenter. Andra lärare renodlas mot undervisning, kanske med viss komptensuppehållande forskning, men ändå i huvudsak som pedagoger.  Därtill får vi en tredje kategori när ledningsuppdragen professionaliseras och blir ”yrken”. Även om denna utveckling inte är önskvärd så har kraven och konkurrensen inom främst forskningen blivit sådana att det krävs all tid och totalt engagemang. I praktiken finns redan ”forskningsinstitut” inom de stora universiteten, men det är inget man talar om. Inte heller ledarrollen (prefekt/dekan) tror jag långsiktigt går att sköta som en ”bisyssla”, den professionaliseras.
  3. Globaliseringen och rörligheten över gränser, påskyndad av digitaliseringens möjligheter, kommer att ställa mycket på ända. Det monopol på högre utbildning som de svenska lärosätena har kommer att utmanas och naggas i kanten (se vad som har hänt med apoteken, bilprovningen, systembolaget m.fl.). Utländska lärosäten kan komma att etablera filialer i Sverige med stöd av bindande internationell överenskommelser. UK-ämbetet har just avslagit en ansökan från Åbo akademi om att bedriva lärarutbildning i Sverige. Men i längden går sådant inte att stå emot. MOOC uppfattas av många som en teknikbaserad modetrend, men är i grunden något annat och kan i sin förlängning komma att ruska om ordentligt. För många blir det ett plötsligt uppvaknande.
  4. Förr eller senare får vi en seriös diskussion om hur mycket och lång utbildning som är optimalt för ett samhälle? Och i den här frågan får nog företrädare för den högre utbildningen till en del betraktas som särintressen! Dagens utveckling innebär att allt flera ska genomgå allt högre och längre utbildningar för att kunna konkurrera om intressanta jobb. Eftersom det till en del är ett nollsummespel blir resultatet att många högt utbildade inte får arbetsuppgifter som svarar mot deras formella komptens, vilket förstås är väldigt frusterande.  Dessutom uppstår effekten ”bumping down”, vilket innebär att de med högre utbildning slår ut mindre, men tillräckligt kvalificerade jobbsökande, i konkurrensen om enklare jobb. I slutändan blir en grupp människor över, vilka får svårt att överhuvudtaget etablera sig på arbetsmarknaden. Den allt längre formaliserade utbildningen (nu 15-17 år) utmanad av nya inlärningsstrategier (se p. 3) kan få oväntade  konsekvenser.
  5. Strävan mot större och mera centraliserade organisatoriska enheter kommer att ifrågasättas. Inte för att det vi har bevittnat under senare år med nödvändighet har varit fel, utan snarare för att det har gått så fort och inte mötts av några nämnvärda protester. I sådana lägen uppkommer ofta motrörelser. När det inte heller finns några övertygande empiriska belägg för att riktigt stora och breda universitet är mera framgångsrika än något mindre och ”spetsigare” så är det bäddat för en reaktion. Det behöver inte innebära att större universitet bryts upp, det tror jag inte. Mera troligt är en utveckling i federativ riktning inom universiteten med en större självständighet och makt i den organisatoriska ”basen”. Ungefär som University of London. I detta sammanhang tror jag inte heller att det blir några fler fusioner av högskolor och/eller högskolor och universitet. För denna femte trend har jag inga direkta belägg, men erfarenhetsmässigt slår pendeln alltid tillbaka, särskilt när det har gått fort i en riktning.

Vad tror du?

Annonser

3 svar to “Några tecken i tiden”

Trackbacks/Pingbacks

  1. Rikta intresset mot omvärlden | P-O:s reflektioner - mars 11, 2013

    […] i all enkelhet att sia lite om framtiden i olika blogginlägg. Här är ett från senare tid och här ännu ett. Jag misstänker att slutsatseran från min omvärldsspaning inte riktigt överensstämmer med […]

  2. Ska Zlatan satsa på skidskytte? | P-O:s reflektioner - mars 27, 2013

    […] Jag har lätt för att sympatisera med LCE:s åsikter. De två första om administrationen och det omfattande planeringsarbetete vid våra lärosäten har jag tagit upp tidigare i mina bloggposter – här och här. Vi har i någon mening fått tendenser till en kultur där alla ska engageras i allt (och ingen vara riktigt ansvarig för något!). Jag tror på en tydligare arbetsdelning, främst mellan administration/förvaltning och undervisning/forskning. Men i långa loppet tror jag också att det blir svårt att upprätthålla det humboldtska idealet med forskare som undervisar och lärare som forskare. Jag har utvecklat detta något mera här. […]

  3. ”Examen från ledande universitet/högskola” | P-O:s reflektioner - april 11, 2013

    […] någon månad sedan försökte jag mig på att urskilja några utvecklingstrender för svenska lärosäten. Att högskolesystemet är på väg att skiktas var en sådan. Jag tror att […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: