Dålig mobilitet bland anställda

13 Feb

Jag inleder med samma konstaterande som i förra blogginlägget som gällde studenterna.

”Om man ska välja ut en enskild faktor som är mer kvalitetsdrivande än andra i akademiska miljöer så är det mångfalden och att olika erfarenheter och bakgrunder får brytas mot varandra, såväl i forskningen som i utbildningen. För att uppnå detta krävs att folk flyttar på sig och prövar nya miljöer. Det gäller både anställda och studenter.”

Igår kom jag över en rapport från Vetenskapsrådet där man belägger detsamma med empiri. Som ett exempel nämns att av de beviljade ERC starting Grants[1] som gick till Sverige 2011-12 hade 51 av 58 utvalda forskare genomfört en internationell postdoktorsvistelse. Kan mobilitetens betydelse illustreras bättre?

Därtill har alla större universitet under senare år låtit utvärdera sin forskning med hjälp av internationella sakkunniga. Ett genomgående drag är kritiken mot den ”inavel” som man menar sig ha funnit vid svenska lärosäten och som anses hämma utvecklingen mot högre kvalitet.

Ska man bara vidta en enda åtgärd för att höja kvaliteten i forskningen och utbildningen så är det att förbättra rörligheten, inte minst att få ut svenska lärare och forskare i internationella miljöer. Det blir svårt att hitta någon annan åtgärd som är effektivare. Och här slår det mig igen hur bra vi är bra på att producera dokument i angelägna frågor, men sämre på att agera.

Hur ser det då ut vid de svenska lärosätena? Jag såg en sammanställning i Rektorsbloggen vid Uppsala universitet där man konstaterar att ca 80 % av lektorerna och 70 % av professorerna vid svenska universitet har disputerat vid det egna lärosätet. Det är för många och går man in i undervisningen på institutionerna är det i praktiken en ännu större andel av de lärare som studenterna möter som saknar internationell erfarenhet.

Varför är det så här? Ja, nu får man spekulera igen.

Ett hinder sägs vara familjebildningen och livet utanför jobbet. Det kan vara svårt för ett par att få nya jobb samtidigt på en ort och dessutom få det att klaffa med boende, barnens skolgång och annat. Det är förvisso sant, men borde väl vara giltigt i andra länder också där rörligheten är mycket högre? Och säg inte att vi månar mera om familjen och våra närmaste i Sverige än vad man gör i andra länder – det menar jag är nonsens. Nej, nog handlar det mera om bekvämlighet och att det inte finns tillräckliga incitament för en flyttning.

En klart försvårande omständighet som vi själva har skapat under senare år är befordringsreformen. Det är nu dukat så att man kan börja som student vid ett lärosäte och avancera till professor och därefter pensionera sig vid detsamma lärosätet. En för Sverige ganska unik situation. Visserligen går det på individnivå att hitta personer som stannar och lyckas mycket väl på hemmaplan, men det ändrar inte på det faktum att för kollektivet blir den relativa kvalitetsnivån lägre än vid lärosäten med stor rörlighet.

Skulle en utlandsflytt te sig för utmanande så ger det nästan lika bra effekt att byta lärosäte inom landet. En flytt från exempelvis Lund till Umeå eller från Göteborg till Linköping kan bli nog så lärorik och vetenskapligt kreativ! Och kanske också ge något för familjen och på det privata planet.

Bo Rothstein har vid upprepade tillfällen föreslagit att vi borde införa något som liknar den amerikanska modellen. Där får inte den nydisputerade doktorn stanna vid sitt lärosäte utan måste söka sig vidare till ett annat universitet. Troligen orealistiskt att införa en sådan regel i Sverige, men visst hade det varit intressant att få se effekten!

Det står alltså bortom allt rimligt tvivel att en hög mobilitet driver kvalitet i forskning och utbildning. Vidare är det ett faktum att rörligheten vid svenska lärosäten är låg och tenderar att bli lägre. Ändå händer så lite konkret i den här frågan och en del av våra åtgärder verkar i fel riktning. Märkligt och nästan lite tragiskt, tycker jag.

Avslutningsvis slår det mig att jag själv har varit anställd vid fyra universitet och två högskolor under mina 34 år i högskolesektorn – dessutom delvis studerat vid ett sjunde. Visserligen i Sverige, men nog går det att både flytta och/eller pendla – om man vill!


[1] “For researchers of any nationality with 2-7 years of experience since completion of PhD and scientific track record showing great promise + an excellent research proposal”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: