Bra utspel om skolan och lärarutbildningen

8 Feb

Det finns i Sverige en uppgivenhet kring skolan och lärarutbildningen. De som kommer med nya idéer och förslag får ofta höra att ”nu räcker det” och ”lämna oss i fred”. Inställningen tycks vara att bara vi får arbetsro i skolan så kommer det att reda upp sig. Kan det vara så enkelt? Jag tvivlar.

Ett annat motstånd av mer intellektuell karaktär tar utgångspunkt i att lärarutbildningen inte kan åtgärda problem och strukturfel i skolsystemet. Och i förlängningen att skolans problem egentligen är orsakade av ”samhället.” Resonemanget är grundat i marxistisk samhällsteori och inte så konstruktivt i det här sammanhanget. Det hjälper i alla fall inte alla de elever som slås ut och tappar lusten för både skolan och sin egen framtid.

Men igår dök det upp en spännande debattartikel av Ibrahim Baylan och Mikael Damberg i Expressen. ”Läraryrket som kall för elitstudenter” är den rubricerad. Här visar socialdemokratin upp en helt annan inställning till dessa frågor än vad man är van vid.

Förslaget i korthet går ut på att studenter med generella examina från universitet och högskolor ska erbjudas ett tvåårigt ledarskapsprogram och därefter möjlighet att tjänstgöra i särskilt problemtyngda skolor. Det man lockar med är en ledarutbildning som avslutas med en mastersexamen och möjligheten att göra samhällsnytta och jobba för ”en god sak”. Det fungerar i England där man i det senaste urvalet hade 7000 sökande till 1000 utbildningsplatser. Tilläggas bör att de sökande inte har någon som helst lärarutbildning när de antas och att de efter ett rigoröst urval får välja hur länge de vill jobba som lärare. Många stannar i yrket, men en del går efter några år vidare till andra uppgifter. Ledarutbildningen och känslan av att ha gjort något gott tar de med sig.

Det fungerar. Dessa specialutbildade lärare gör underverk i skolan. De inte bara lyfter sina egna klasser utan får med sig äldre kollegor i omgivningen och bidrar till att höja läraryrkets status i England. Nästan för bra för att vara sant. TeachFirst heter programmet som är etablerat i England och Wales.

Skulle det fungera i Sverige? Man hör redan olyckskorparna kraxa och jag är säker på att åtminstone det ena lärarfacket är kraftfullt emot?! Argumenten mot kommer att handla om att det inte går att bli lärare utan 4-5 års formaliserad utbildning i en särskild miljö. Men också lite janteinfluerat om att alla lärare måste behandlas lika och att vissa inte får gå genvägar och lyftas fram som duktigare än andra.

Bortsett från viss opinion kan man förstås fråga sig om en motsvarande satsning i Sverige skulle bli lika attraktiv bland studenterna som den blivit i England. Det krävs nog en gemensam uppställning från alla berörda intressenter – inte minst från universitet och högskolor – och därtill många goda förebilder. Men initiativet är redan taget och Teach for Sweden är bildat.

Min uppfattning är att läget i skolan kräver extraordinära åtgärder. Regeringen har gjort en hel del rätt under senare år, men också trampat fel i vissa avseenden. Det krävs mera än olika kamerala grepp och framför allt går det för sakta. Den uppgivna stämning som sprider sig i nästan alla läger måste brytas. Vi har inte råd att avfärda Baylans och Dambergs förslag. Det kan i bästa fall ge lite ny energi till skolsystemet och gjuta mod och framtidstro i hårt prövade lärare och skolledare. Och inte minst rädda ett antal elever från utanförskap och uppgivenhet.

Jag tycker absolut att förslaget är väl värt att pröva. Jan Björklund bör i det här fallet lyssna på Baylan och Damberg.

Annonser

3 svar to “Bra utspel om skolan och lärarutbildningen”

  1. Lennart S februari 10, 2013 den 16:25 #

    Jag kliver rakt in utan att ha läst alla dina tidigare inlägg – jag har en reflektion. Jag upplever att båda lärarfacken är tydliga motståndare mot förändringar som innebär större utrymme för enskilda lärare som tar egna initiativ, ökar sitt engagemang och förbättrar sitt resultat, dvs har elever som faktiskt inhämtar, utvecklar och bibehåller kunskaper. Dessa lärare ska då självklart ha bättre villkor och förmåner. Jag upplever att båda lärarfacken enbart har lärarens ålder och anställningstid som kriterier för alla former av förhandlingar. Rätta mig om jag har fel men rektorer har väl inget utrymme för individuell lönesättning av sina lärare?
    Vad har lärarfacken anfört om Teach for Sweden? Är de beredda bidra, stödja och uppmuntra en sådan satsning som också skulle kunna skapa karriärsteg i läraryrket och löneutveckling baserad på skicklighet? Tyvärr tror jag de båda lärarfacken är mer nejsägare och kravmaskiner än de lägger fram konstruktiva förslag till förändringar, mer motarbetande än dialogvilliga.

    • P-O Rehnquist februari 10, 2013 den 17:49 #

      Tack Lennart för din kommentar. Du spetsar till det lite vad gäller lärarfacken, men har nog rätt i stort sett. Båda facken vill, såvitt jag vet, ha en kollektiv lönebildning och motsätter sig direkta lönesättande samtal mellan rektor/chefen och den enskilde läraren. Jag tror också att man liksom sjuksköterskorna i sin uppmärksammade kampanj satsar mycket på en så hög ingångslön som möjligt. Hur som helst har resultatet blivit en väldigt hoppressad lönestruktur där en erfaren lärare med 30 år i yrket bara har några få tusenlappar mer i månaden än den nyanställde 25-åringen i klassrummet intill.
      Nu har i alla fall regeringen gått fram med en karriärstege för lärare där man ska kunna avancera till förstelärare med 5000 kr extra i månaden och lektor som får ett påslag med 10000 kr per månad. Dessa lönetillägg finansierar staten med öronmärkta pengar. Alltid en bra början.
      Jag tycker liksom du att lön i princip ska sättas efter prestation, ansvarstagande, engagemang och resultat. Det måste gå att komma en bit i den riktningen också för lärare. Det skulle dessutom lyfta medellönen för hela kollektivet och säkert göra yrket mera attraktivt för unga människor.

  2. Lennart S februari 10, 2013 den 18:28 #

    Tack för din återkoppling P-O! Det låter som om lärarna är på väg att få uppgradering och statushöjning utifrån individuell prestation och uppföljning av den. Om regeringen nu hinner dra igång före valet 2014…
    Nå – en sådan modell kräver aktivt ledarskap och tid för ledarskap av skolledarna. Signalerna om att lindra den administrativa bördan för lärare är ett klart steg i rätt riktning.
    Det ska också bli intressant att följa de båda lärarfackens inställning och kanske förändrade inställning framöver. Jag undrar förresten hur många oorganiserade lärare det finns, lärare som anser att inget av lärarfacken tillvaratar dessa lärares intressen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: