Hur mycket utbildning behöver vi?

30 Jan

Från skolan minns ni väl leken ”hela havet stormar”? Man gick i en ring runt ett antal stolar och skulle snabbt på signal från läraren sätta sig på en ledig plats. Problemet var att vi var flera lekande barn än det fanns stolar så någon blev alltid över och ställd åt sidan. Om man så vill en ganska grym lek, även om jag inte minns att vi upplevde den så.

Är det inte lite samma sak med den successivt förlängda utbildningen? Allt fler ska utbildas allt längre, men likafullt tenderar lika många att ställas åt sidan och bli arbetslösa. Ett tecken i tiden är att socialdemokraterna idag förespråkar att gymnasieskolan ska bli obligatorisk. I stället för 9 års skolplikt blir det alltså 12 år. Troligen gynnar det på individnivå de elever som kommer igenom de 12 åren med godkända betyg, men på makronivå blir minst lika många personer utan jobb som när skolplikten var 9 år. Eller finns belägg för något annat?

Samma tendenser är märkbara högre upp i utbildningssystemet. Här hävdas att en kandidatexamen inte är så mycket värd längre, nu är det mastersnivån som gäller om man ska konkurrera om de bra jobben. Snart ska väl alla vara disputerade?!

Visst kan man påvisa att de med högre utbildning har lättare att etablera sig på arbetsmarknaden och inte blir arbetslösa i samma utsträckning som de med lägre utbildning. Men det visar främst att denna grupp effektivare konkurrerar ut andra grupper. Andelen arbetslösa förblir konstant eller ökar. Denna aspekt av den högre utbildningens nytta blir sällan belyst.

Jag vet inte om det går att föra i bevis att de med längre och högre utbildning också skapar nya jobb för den stora grupp som inte kan eller vill förlänga sin utbildning? Om det är så kan det möjligen vara en poäng med utbildningsinflationen. Men i så fall borde väl arbetslösheten minska?  Det är något som inte stämmer här.

Ovanpå detta har vi det fenomen som benämns ”överutbildning”. Med det menas att högt utbildade akademiker i ökande grad inte får jobb som motsvarar deras kvalifikationer. De hamnar ofta i befattningar med monotona och standardiserade rutiner och kommer inte så lätt vidare. Utbildningen i sig svarar alltså inte mot de krav som ställs i befattningen utan fungerar mera som en legitim sorteringsmekanism inför inträdet på arbetsmarknaden. Möjligen finns här lite överdrifter, men det är ju inte utan att man själv har mött understimulerade akademiker i rutinjobb.

En annan aktuell debatt i dagarna är den om pensionssystemet. Pensionerna sägs bli allt knappare och flera äldre får svårt att klara sig på en anständig levnadsnivå. Många förordar därför att hela systemet ska göras om och pensionerna generellt sett höjas. De som är insatta i hur pensionssystemet fungerar säger att det egentligen bara finns ett sätt att förbättra pensionerna. Och det är att allt flera jobbar allt längre. Antingen får pensionsåldern höjas markant eller också måste inträdet i arbetslivet ske tidigare – kanske både och. Något annat sätt finns inte.

Frågorna hänger förstås ihop. En förlängd utbildning, ibland upp mot 30-årsåldern, leder till höjd pensionsålder. Men det är kanske inget att oroa sig över då den genomsnittliga levnadsåldern stiger raskt.

Det vore intressant med en seriös diskussion kring dessa frågor. Vad säger exempelvis nationalekonomerna och beteendevetarna utifrån sina respektive perspektiv?

Annonser

3 svar to “Hur mycket utbildning behöver vi?”

  1. Annelie Fredriksson januari 30, 2013 den 14:01 #

    I både Tyskland och USA går eleverna 12 år i skolan. Jag undrar om vi angriper diskussionen rätt genom att diskutera längd på utbildning. Enligt en intressant studie av Mats Trondman visade han på att elever i gymnasiet presterade bäst när de kommit in på utbildningar som de trivdes på – när de ”kommit hem”. Då ökade motivationen och studieresultaten höjdes. Som Hattie också har visat beror motivation, drivkraft och studieframgång på lärarens olika strategier och elevmedverkande metoder i undervisningen. En bra lärare gör skillnad.
    Drivkraft och motivation är alltså nyckeln till elevers egen studieframgång. Det är förvisso omgivningen som på olika sätt avgör hur sugna eleverna blir på att lära sig och leverera sina uppfattningar i olika ämnesområden – guidade av professionella pedagoger.
    Jag hoppas politiker tar hand om forskningens resultat för att hitta den ”genaste” vägen till höjda resultat i skolan. Utryckningar såsom betyg i åk 4, läshjälp till de som har råd och skolplikt för ett gymnasium där alla redan går – är att famla efter vind.
    Analogin med hela havet stormar vill jag gärna utvidga – det är inte bara en stol som försvinner för elever i svenska skolor – minst fem stolar dras undan per klass! Ty i gymnasiet erhåller denna femtedel inte sitt slutbetyg!!!!

    • P-O Rehnquist januari 30, 2013 den 14:13 #

      Tack för dina kommentarer och det är lätt att hålla med om det mesta du säger. Att göra gymnasiet obligatoriskt lär inte hjälpa de elever som är helt omotiverade och skoltrötta.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Sommaruppehåll | P-O:s reflektioner - juni 19, 2013

    […] Hur mycket utbildning behöver vi? […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: