Resursfördelning a la Svenskt Näringsliv

23 Jan

I gårdagens SvD blåste Tobias Krantz och Mikaela Almerud från Svenskt Näringsliv liv i en debatt som återkommer allt oftare. Det gäller den ekonomiska styrningen av utbildningen vid landets universitet och högskolor. SvD har idag följt upp inlägget på ledarplats och min grundinställning sedan tidigare finns redovisad här. Men nu till det aktuella inspelet från SN.

Det första som slår mig är att SN i det här fallet går fram mera ödmjukt än vad man är van vid från deras sida. Det hedrar dem. Vidare är det inget direkt systemskifte som föreslås. Man utgår snarare från nuvarande fördelningsmodell och bygger vidare på den. Låt oss granska modellens fyra komponenter.

Den nuvarande studentpengen som ersätter lärosätena för de faktiska studenter som registrear sig för studier behålls. Bra så.

Examenspengen är en skarpare variant av den ersättning som idag utgår för de högskolepoäng som studenterna tenterar av och godkänns på. Det nya är att alla poäng inte blir lika mycket värda utan att fördjupningsstudier i ett ämne, liksom avlagda examina, ger mer klirr i kassan för lärosätet än de poäng studenterna klarar av på grundnivåer. För all del, men denna komponent får en del tveksamma konsekvenser. Humaniora med många studenter som läser av spontant intresse utan sikte på examen missgynnas – och det är kanske meningen från näringslivets sida. Men värre för SN är i så fall att yrkesverksamma personer som vill kompetensutveckla sig med kortare kurser också blir en ”belastning” för lärosätet.

Etableringspengen. Nej, här blir det underkänt enligt min mening. Den som jobbat praktiskt med resursfördelningsmodeller inser snabbt att den här komponenten inte går att hantera på ett rättssäkert sätt. Räknas etableringen på arbetsmarknaden efter ett år, eller tre år? Är en civilingenjör som anställs för att köra buss etablerad på arbetsmarknaden? Eller en ekonom som säljer biljetter i biokassan? Hur räknar man exempelvis konstnärliga studenter som oftast frilansar och startar eget? Kan de skånska studenter som tar jobb i Danmark inkluderas i underlaget? Och så vidare. Det här är ett skrivbordsförslag som leder till onödig komplexitet och ett betydande mått av godtycke om det överhuvudtaget går att använda.

Kvalitetspengen. Javisst, den har vi redan på plats och författarna vill bara integrera den i den reguljära fördelningsmodellen. Bra, tycker jag.

Det är inte lätt att konstruera en resursfördelningsmodell som är bättre än dagens och som rent tekniskt praktiskt går att hantera och begripa. Många har försökt. En ny modell måste vara relativt enkel och robust, den ska inte behöva ändras och justeras var och vartannat år. Dessutom måste den vara förutsägbar. Vi kan inte ha en modell där någon instans löpande ska bedöma och tolka kursutbudet och effekterna av 350 000 studenters vägval och prestationer vid ett 40-tal lärosäten.

Svenskt Näringsliv vill ha en högre utbildning vars främsta uppgift tycks vara att leverera anställningsbara studenter till arbetsmarknaden. Det är en trist trångsynthet. Dessutom talar man bara om näringslivet som avnämare och tycks glömma att mer än hälften av alla studenter anställs i den offentliga sektorn.

Det jag gillar i Svenskt Näringslivs utspel är att man betonar kvalitetsfrågorna. Här finns mycket att göra och den införda kvalitetspengen tror jag långsiktigt kommer att ge positiva effekter. Slutligen är det bra att debatten om resursfördelning inom den högre utbildningen hålls levande.

Ett par andra bloggar som kommenterat Svenskt Näringslivs förslag är TCO, SULF och Christian Stråhlman.

Annonser

2 svar to “Resursfördelning a la Svenskt Näringsliv”

  1. Caligula januari 23, 2013 den 22:25 #

    Varför försöker man inte sig på en prestationsbaserad kvalitetspeng? Om mellanstadieskolorna fick kvalitetspeng efter hur resultaten blev för deras tidigare elever när de lämnar högstadiet, sedan kan högstadiet få kvalitetspeng efter hur det gått i gymnasiet för deras tidigare elever och slutligen kan gymnasiet få kvalitetspeng efter hur det gått för deras tidigare elever på universitet/högskola/arbetsmarknad, då skulle kanske resultaten förbättras…

  2. P-O Rehnquist januari 24, 2013 den 07:40 #

    Nej, den modellen tror jag inte alls på. Alldeles för komplicerad. Och varje skolform måste utvärderas utifrån sina förutsättningar. De yrkesinriktade programmen i gymnasieskolan levererar inte så många elever till högre utbildning, skulle de då ”straffas” med en lägre ersättning? Hur mäter du förresten ”hur det har gått för dem på universitet/högskola/arbetsmarknad”?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: