Forskning i toppklass

10 Dec

Så här på Nobeldagen passar det bra att kommentera gårdagens DN-debattartikel om svensk forskning. Jag gillade den. Det var professorerna Gunnar Öquist och Mats Brenner som stod för inlägget. I sak inte så mycket nytt, men man har utifrån en jämförelse med Danmark, Nederländerna och Schweiz fokuserat på några angelägna och i huvudsak realistiska åtgärder för att även svensk forskning ska kunna lyfta.

Rektor Kåre Bremer har bemött inlägget och menar att det svenska ”högskolelandskapet” är för heterogent för att dra några generella slutsatser eller vidta nationella åtgärder. Det senare kan jag dock inte hålla med om. I så fall tillmäter man regering och riksdag en allt för blygsam roll då det enda statsmakterna kan göra är att fatta beslut med generell verkan.

Det senare blir uppenbart om vi ser på den första och kanske viktigaste åtgärden på Öquists och Brenners önskelista. Man vill att den statliga direktfinansieringen till lärosätenas forskning förstärks. Vi borde kunna gå från dagens andel på 50 till 60 % direktfinansiering, menar debattörerna. Det skulle vara välgörande på många sätt och inte minst öka möjligheterna att skapa hållbara miljöer för banbrytande forskning. Ska så bli fallet krävs att statliga forskningsresurser omfördelas från forskningsråd och myndigheter till lärosätena. Endast riksdagen kan genomföra en sådan förändring.

I övrigt är flertalet av de problem som listas i artikeln sådana som vi inom UH-sektorn har skapat själva, eller åtminstone bidragit till, och därmed kan åtgärda. Ett sådant är den dåliga rörligheten mellan lärosäten. Debattörerna nämner bland annat befordringsreformen som gör det möjligt att börja som student och sluta som professor vid ett och samma lärosäte utan att röra sig alls. Här finns två problem. Dels behöver man aldrig lämna sin trygghetszon (som det numera heter), dels tillämpas befordringsreformen på ett sätt som alltmer påminner om den gamla statliga reglerade befordringsgången. Det senare innebär att alla som inte direkt missköter sig tenderar att förr eller senare bli befordrade. Enligt min mening är detta möjligen god personalvård, men knappast kvalitetsdrivande i en konkurrensutsatt verksamhet.

Karriärsystemet för unga forskare är också något som lärosätena själva äger. Det är svårt att skylla på någon annan. Tydliga karriärvägar är något att önska, men också krav på de unga forskare som ger sig in i konkurrensen. Det senare tror jag inte alls avskräcker, snarare stimulerar, bara man vet vad som gäller. Också här känner jag viss oro för konstruktioner som liknar reglerad befordringsgång, det vill säga att har du väl kommit in i ena änden så kommer du alltid ut i den andra. Men den konkurrens om befattningar och karriärer som finns överallt i arbetslivet är inte skadlig i vår sektor heller.

I DN-artikeln listas ett antal ytterligare åtgärder.

  • Att det akademiska ledarskapet bör stärkas är lätt att hålla med om och jag tycker nog att det är på väg åt rätt håll.
  • Fullfinansierade anställningar för professorer och lektorer är något som den akademiska ledningen kan besluta om lokalt – det går inte att skylla på någon annan.
  • Rekrytera med nationell och internationell öppenhet vid alla anställningar. Borde vara en självklarhet och det blir sakta bättre. Man bör dock se upp lite med vissa adjungeringar, tycker jag.
  • Varför det ska inrättas akademiska senater vid de universitet som inte har några är lite svårare att förstå. Där sådana finns har de väl knappast något inflytande över forskningens kvalitet?!

Om något saknas i debattartikeln så är det forskningens betydelse för en högkvalitativ utbildning. Och utan välutbildade och nyfikna studenter får vi inga forskare.

Avslutningsvis får regeringen lite välförtjänt beröm för sin senaste forskningsproposition som i flera avseenden måste ses som steg i rätt riktning.

Flertalet kommentarer till debattartikeln är positiva. Här ett från Göteborg och ett från Umeå.

Annonser

3 svar to “Forskning i toppklass”

Trackbacks/Pingbacks

  1. Nobel i all ära – men svensk forskning tappar - Sacobloggen - december 10, 2012

    […] Relaterat: Öquist och Benner på DN Debatt: ”Färre svenska forskare i toppklass” Saco: Alarmerande på Nobeldagen Gunnar Öquist: Man måste bryta upp universitetssystemet Sacos rapport ”Den hållbara forskningspolitiken” Marie Demker: ”En brèf: Svensk forskning organiseras på fel sätt” P-O Rehnquist: ”Forskning i toppklass” […]

  2. Om forskningen – en uppföljning | P-O:s reflektioner - december 14, 2012

    […] Här kommer en uppföljning av mitt inlägg från i måndags – ”forskning i toppklass”. […]

  3. Alla är inte kollegor | P-O:s reflektioner - januari 9, 2013

    […] styrningen att man inte vill ha starka och pådrivande rektorer, dekaner och prefekter? Den rapport från KVA som man hänvisar till betonar bland annat vikten av ett starkt och tydligt ledarskap. Och så […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: