En ny modell för kvalitetsutvärdering?

30 Nov

Minns ni Toyota för ett par år sedan. Bilmärket som under en längre tid hade höjts till skyarna och som höll på att bli världens främsta och största. Toyota är känt för sitt kvalitetsarbete och sina interna processer – ”the Toyota way”.

Men vad hände? Plötsligt upptäcktes allvarliga fel på bilarna. De återkallades i stora mängder och under förnedrande former fick företagsledningen be om ursäkt och lova bättring. Toyotas varumärke skadades kraftigt och företaget led stora ekonomiska förluster. Därefter har det varit en mödosam väg för japanerna att försöka komma tillbaka.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, när det verkligen gäller och det ska avgöras vad en organisation går för eller vilken kvalitet den levererar så är det resultatet som räknas. Inte hjälpte det Toyota att i krisen hänvisa till sina prisade interna kvalitetsprocesser. Det hade troligen retat upp bilägarna och gjort skadan än värre för företaget.

Nu är det möjligen aningen långsökt att från Toyota dra paralleller till högskolesektorns kvalitetssystem. Men i någon mån är den inledande illustrationen relevant och den gör att man måste förstå de externa intressenterna – politiker, näringsliv och allmänhet – som vill att den skattefinansierade högre utbildningen utvärderas med fokus på resultat. De interna processerna för kvalitetssäkring är säkert värdefulla, men om de inte bidrar till att leverera ett gott resultat så räcker det inte.

En intressant rapport publicerade nyligen. Annika Lundmark och Maivor Sjölund vid Uppsala universitet har granskat Högskoleverkets nuvarande modell för kvalitetsutvärdering. Tanken är att rapporten ska kunna ligga till grund för arbetet med en delvis ny modell till nästa år.

Såvitt jag kan bedöma är det ett utmärkt arbete som presenteras. Utifrån hittills gjorda erfarenheter har man på ett nyanserat och reflekterande sätt försökt att skissa på de viktigaste inslagen i en omarbetad utvärderingsmodell. Men just därför framgår hur svår uppgiften är. Det är lätt att kritisera den nuvarande modellen, men betydligt svårare att utveckla en ny och bättre. Vad är det man föreslår i rapporten?

  • Lärosätenas självvärderingar ska ges större betydelse. Det låter rimligt, men kvaliteten på dessa är i hög grad beroende av vem eller vilka som utarbetar dokumenten. En god analytiker och flyhänt skribent kan göra mycket för att lyfta en självvärdering – och tvärtom. Med fokus på självvärderingarna är det alltså inte bara utbildningen som värderas utan lika mycket ambitionen och kvaliteten hos de tjänstemän och lärare som utarbetar dessa. Det är närmast naivt att tro något annat.
  • Det kvalitetsarbete som bedrivs inom utbildningen bör redovisas. Detta ska göras för att främja ett utvecklingsperspektiv inom lärosätet. Säkert ett bra mervärde, men det har ingen direkt koppling till den faktiska kvaliteten i den utbildning som ska utvärderas.
  • Processvariabler måste kunna beaktas i högre grad. Ja, här kan jag hålla med då en sådan ansats säkert bidrar till att förstå och förklara de faktiska resultat som utbildningen uppvisar. Nu har denna breddning av perspektivet redan påbörjats i utvärderingsomgång fyra, säger författarna. Då så – bra.
  • Examinationens innehåll och form ska få en mer central betydelse. Det kan också låta rimligt, men här finns åter risken att det snarare blir lärarnas ambitioner och formuleringsförmåga som utvärderas än utbildningens resultat. Alltså ungefär samma invändning som den mot självvärderingarnas större betydelse.
  • Bedömarna ska vid platsbesöken försäkra sig om att de fått adekvat information. Om inte detta redan görs så är det väl självklart att så sker.
  • Platsbesök bör genomföras regelbundet. Det trodde jag också var självklart, men tydligen inte.
  • Främja ett peer-reviewperspektiv. Här talas om ett mer tydligt helhetsperspektiv från bedömarnas sida och kvalitativa bedömningar grundade i akademiska normer. Svårt att säga emot, men det låter lite luftigt. Vad menar man mera konkret? Risken är i stället att transparensen och förutsägbarheten i bedömningarna blir lidande. Och det är just dessa utmärkande drag i en utvärderingsmodell som författarna framhåller som viktiga rättesnören på andra ställen i rapporten.
  • Främja ett utvecklingsperspektiv. Javisst, även om det ansvaret i första hand bör vila på de utbildningsansvariga när de tar emot och hanterar utvärderingarna. Det senare understryker också författarna själva.
  • Främja ett internationellt perspektiv. Absolut! Flertalet av våra utbildningar kan jämföras med motsvarigheter i andra länder. Det bör göras oftare och bidrar till det utvecklingsperspektiv som är så önskvärt.

———

Visst är den nuvarande utvärderingsmodellen något ofärdig och kan bli bättre. Men det är inget lätt arbete som ligger framför den nya myndigheten UKÄ. Det visar om inte annat den här refererade Uppsalarapporten på. Vi får ändå hoppas att det inte slutar som på 1990-talet då den dåvarande kanslern Stig Hagström ledde kvalitetsutvecklingen. Här en något ironisk sammanfattning av den perioden.

Här ett av mina tidigare inlägg i samma fråga: http://korta.nu/21x0a

Annonser

5 svar to “En ny modell för kvalitetsutvärdering?”

Trackbacks/Pingbacks

  1. Förödande kritik mot kvalitetssystem | P-O:s reflektioner - januari 21, 2013

    […] faktiska kvalitén i undervisningen eller studenternas inlärning som är det viktiga. Nej, det är kvalitetssystemet i sig som utvärderas, hur det har införts och vilka resurser som sätts in för att underhålla systemet. Om inte annat […]

  2. Ja till resultat, men nej till NPM | P-O:s reflektioner - maj 13, 2013

    […] gjorts lite smidigare, men i sak var han rätt ute. Tidigare har jag dragit en parallell till vad Toyota höll på att råka ut […]

  3. ”Att utvärdera universitet och högskolor” | P-O:s reflektioner - maj 15, 2013

    […] Men inom högskolesektorn har funnits förespråkare för en utvärderingsmodell som mera ser till processer och förutsättningar i utbildningen än till resultat – output. Något tillspetsat kan sägas att det har ansetts bättre att utifrån svåra förutsättningar göra hyggliga framsteg, men inte nå ända fram till målet, än att från bättre förutsättningar avancera något mindre, men uppnå målet. Lite grand på temat att det är bättre att tävla väl än att vinna. Inställningen är mänsklig och sympatisk, men enligt min mening inte trovärdig vare sig det gäller sjukvård eller högre utbildning. Tidigt i höstas skrev jag om detta, här och här. […]

  4. Utvärdera resultat, inte system | Reflexio - oktober 9, 2014

    […] ett bättre resultat. I en bloggpost för ett par år sedan exemplifierade jag med Toyota som hade världens bästa kvalitetssystem, men ändå höll på att köra i diket […]

  5. Var är den kritiska debatten om kvalitetssystem? | Reflexio - november 5, 2014

    […] kvalitetssystem inte hjälper finns dock många exempel på. Och att de driver en stor administrativ apparat vet ju alla. Så, var är den kritiska och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: