Om akademiskt ledarskap

28 Sep

Jag gillar inte begreppet akademiskt ledarskap. Det implicerar att det krävs unika ledaregenskaper inom de akademiska miljöerna som inte är gångbara i andra organisationer. Det återstår att bevisa. Självklart betingas allt ledarskap av den miljö ledaren verkar i, men det är en annan sak. Ibland får jag känslan av att ”akademiskt ledarskap” används som ett mantra och närmast en ursäkt för att man inte riktigt behöver anstränga sig. Begreppet mystifierar mer än det förklarar. Ledarskap i akademisk miljö är i så fall bättre.

Jag har genom åren stött på många akademiska ledare i olika miljöer och på olika nivåer. Om jag skulle peka ut de vanligaste bristerna i ledarskapet så blir de dessa:

För operativa. Om en ledare i en stor organisation jobbar med konkreta enskildheter skapar det osäkerhet i organisationen och kan leda till passivitet hos medarbetarna. Dessutom använder förstås ledaren sin tid på helt fel sätt. Detta är ett klassiskt nybörjarfel hos alla ledare. Inom akademin kan det bero på att man ofta befordras mycket snabbt utan grundläggande ledarutbildning och tar med sig arbetssätt från tidigare sammanhang, exempelvis från den tid då man ledde sin forskargrupp.

Saknar fokus. Det är spännande att få totalansvar för en fakultet eller ett helt lärosäte och det finns så mycket att göra. Risken blir då att man med stor entusiasm sveper över alla tänkbara frågor och reagerar på utspel och inviter från höger och vänster. Det är mänskligt då man vill så mycket som ledare och känner ett stort ansvar. Men det är olyckligt för alla medarbetare som inte vet vart organisationen är på väg. Allt kan inte vara lika viktigt. Man brukar säga att en bra chef är förutsägbar, det vill säga att alla vet vad hon eller han vill och vilka frågor som är viktiga. Då blir det lättare för professionella medarbetare att jobba självständigt.

För försiktiga, gränsande till fega. I en snabbt föränderlig omvärld med ökande konkurrens går det inte att leda en akademisk institution på samma sätt som exempelvis FN. Jag tänker på vetorätten. Det är omöjligt att nå konsensus i alla frågor och för att komma någon vart måste även en ledare inom akademin våga stå upp för sina värderingar. Allt för ofta slutar oenighet i dåliga kompromisser (alla kompromisser är inte bra). Principen blir lätt att om alla är lika missnöjda så får det duga – och det tror jag inte på. I längden vinner den ledare som vill och vågar något.

Ja, det är inte lätt att vara chef och ledare, men spännande! Jag bör kanske tillägga att brister finns förstås hos ledare i alla organisationer, men mina erfarenheter från några decennier är från olika akademiska miljöer.

Annonser

3 svar to “Om akademiskt ledarskap”

Trackbacks/Pingbacks

  1. Ledarskap á la Percy Barnevik | P-O:s reflektioner - april 4, 2013

    […] akademin finns en tendens att mystifiera ledarskapet. Ofta hävdas att det är så annorlunda att impulser från andra samhällssektorer inte är […]

  2. Ledarskap i akademin | P-O:s reflektioner - maj 24, 2013

    […] saken. Medvetet har jag rubricerat inlägget ”ledarskap i akademin” och inte ”akademiskt ledarskap”. Det senare begreppet är väldigt poröst och visar sig kunna stå för nästan vad som […]

  3. Mina mest lästa bloggar | P-O:s reflektioner - maj 29, 2013

    […] Om akademiskt ledarskap […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: