Skolan vs högskolan i synen på befordran och lärarkarriär

25 Sep

Jag har nog alltid varit lite skeptisk till hur den så kallade befordringsreformen har utvecklats inom högskolan. Carl Thams begränsade försök för att få flera kvinnliga professorer kan jag för all del ha viss förståelse för, men den fortsatta utvecklingen har dragit iväg för långt, tycker jag.

Som det nu är vid flertalet lärosäten har exempelvis en lektor som anser sig ha nått en högre kompetensnivå en absolut rätt att bli prövad för nästa steg i karriären – professor. Detsamma gäller oftast för adjunkt till lektor och för biträdande lektor (motsv.) till lektor.

Det finns således ingen gräns för hur många professorer det kan bli i ett ämne och inte heller någon större möjlighet för arbetsgivare eller beslutande nämnder att styra upp verksamhetens inriktning med anställningar.

Om man därtill lägger att befordran till den högre anställningen inte med automatik innebär förändrade arbetsuppgifter eller högre lön för individen så ter det sig ännu märkligare. Tänk er denna modell tillämpad inom andra samhällssektorer.

Jag noterar i dagarna med stort intresse att man inom det allmänna skolväsendet tycks gå i motsatt riktning. Där har utvecklingen fram till nu inneburit att olika karriärsteg har tagits bort så att alla yrkesverksamma har blivit ”lärare” eller ”pedagoger”, oavsett kompetens och erfarenhet. Även icke utbildade har anställts som lärare. Och lönestrukturen har blivit extremt sammanpressad. Mellan den nyanställde och den med 30 år i yrket kan det skilja 2-3000 kr/månad. Men nu svänger det!

Regeringen avser att införa två nya karriärsteg i skolan – förstelärare och lektor. Dessa befattningar får definierade ansvar och klart högre löner. Och inom det allmänna skolväsendet – till skillnad från högskolan – blir det konkurrens om befattningarna och ingen rätt för alla att befordras. Jag känner större sympati för skolans modell och tror att den långsiktigt är mer kvalitetsdrivande och även mer attraktiv för individen.

Avslutningsvis bör nämnas att inte riktigt alla lärosäten har inför individuell rätt till befordran. Vissa har gjort det, men kopplat ändrade uppgifter och högre lön till befordran. Det är bra att olika modeller prövas. Då får det visa sig i längden vilken som är mest rimlig och hållbar.

Annonser

2 svar to “Skolan vs högskolan i synen på befordran och lärarkarriär”

Trackbacks/Pingbacks

  1. Forskning i toppklass | P-O:s reflektioner - december 10, 2012

    […] att alla som inte direkt missköter sig tenderar att förr eller senare bli befordrade. Enligt min mening är detta möjligen god personalvård, men knappast kvalitetsdrivande i en konkurrensutsatt […]

  2. Om forskningen – en uppföljning | P-O:s reflektioner - december 14, 2012

    […] får sig också en släng, åtminstone som den tillämpas inom många lärosäten. Och här håller jag med då man enligt min mening tenderar att förväxla ”tenure track” med reglerad […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: