1-0 till ENQA:s allierade, men matchen går vidare

19 Sep

För utomstående betraktare är det säkert svårt att hänga med i den svenska debatten om hur kvalitet i högre utbildning ska utvärderas. Det gäller att kunna uppfatta vad som sker i det som synes ske. Inom sektorn har såväl SUHF som SULF och SFS gått emot regeringens linje, men det är ändå ett relativt fåtal individer som exponerar sig och deltar i debatten. Min känsla är att den här frågan inte engagerar de breda lagren av anställda och studenter.

Inledningsvis uppfattade jag att kritiken mot regeringen och indirekt HSV främst gick ut på att man därifrån drev linjen att kvalitetsutvärderingens fokus skulle ligga på resultat, helt enkelt vad studenterna visade upp när de avslutade studierna. Sektorns företrädare ville istället ha en bredare ansats där också olika förutsättningar och kontextrelaterade faktorer vägdes in. Det lärosäte som har ett svårt utgångsläge, menade man, kan åstadkomma mycket, men kanske ändå inte nå lika goda slutresultat som det lärosäte som redan från början ”har allt serverat”. Inte minst handlar det om hur förberedda och motiverade studenterna är när utbildningen påbörjas. Och det kan som bekant variera avsevärt. Regeringen ville alltså veta vad studenterna kunde när de var färdigutbildade, kritikerna ville snarare värdera vad utbildningen i sig åstadkom.

Det är lätt att sympatisera med kritikernas argument, men en svår pedagogisk uppgift att förklara och få politiker och en bredare allmänhet att förstå. Tänk er om andra samhällstjänster skulle värderas på motsvarande sätt; sjukvården, polisen eller varför inte konstnärliga prestationer. Det intressanta upplevs nog vara om patientens liv kan räddas, kriminaliteten reduceras eller om publiken får behållning av teaterpjäsen, d.v.s. resultatet. Vad det i sig beror på kommer i andra hand.

Men efterhand tycks det som om flertalet av de som har varit kritiska accepterar att resultatet blir en viktig komponent i den nya kvalitetsmodell som ska arbetas fram. Sedan är förstås frågan hur man kommer längre än att utgå ifrån en handfull examensarbeten som ett dominerande kvalitetsmått. Det känns lite torftigt och passar inte alls för alla för ämnesområden. Men låt oss hoppas på ett fruktbart utvecklingsarbete.

Varför blev denna fråga överhuvudtaget så infekterad? Jag tror det beror på att den svenske utbildningsministern, kanske omedvetet (?), gick på kollisionskurs med den ideella organisationen ENQA.  Därmed utmanade Jan Björklund också lärosätenas självbestämmanderätt och flera djupt rotade kollegiala värderingar. Det uppkom helt enkelt en maktkamp, som samtidigt illusterar att såväl HSV som universitet och högskolor är statliga myndigheter som lyder under regeringen (nu fick jag det sagt igen!).

Högskoleverkets utvärderingsmodell har nu underkänts av ENQA. I en kommentar säger statssekreteraren att man kommer igen, men inte tänker ge upp inriktningen på att utvärdera studenternas resultat. För att delvis travestera ett talesätt; kritikerna vann slaget, men vem vinner kriget?

Annonser

7 svar to “1-0 till ENQA:s allierade, men matchen går vidare”

  1. TanvirMansur september 19, 2012 den 09:59 #

    Din jämförelse mellan resultat i högre utbildning och andra verksamheter håller inte, tycker jag. Det är ett förminskande av allmänhetens kunnande och förståelse.

    Självklart är det viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt till sjukvårdens processer, oavsett om det gör folk friska eller inte. Om många blir friska enbart pga en placeboeffekt innebär det inte att det som orsakar placeboeffekten (t.ex. healing) är rätt eller bra. Och det förstår nog de flesta.

    Samma sak med polisen, kriminaliteten kan reduceras genom exempelvis det som i USA kallas ”racial profiling” (gripa/förhöra de personer som har en etnisk tillhörighet som kan vara överrepresenterat i en särskild brottskategori). Betyder det att det är rätt? Bra? Nej.

    Denna nyttomaximerande kvalitetsmått leder helt fel, nästan oavsett den ska mäta. Det den mäter är ju kvantitet och inte kvalitet, och det hoppas jag fler kan förstå.

    • P-O Rehnquist september 19, 2012 den 10:07 #

      OK, det kan ligga något i vad du säger. Men min avsikt här var att försöka återge vad jag tror att ”allmänheten” förväntar sig när kvaliteten i en utbildning utvärderas. Vare sig du eller jag är nog riktigt representativa i det sammanhanget.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Bloggens 10 i topp | P-O:s reflektioner - november 21, 2012

    […] 1-0 till ENQA:s allierade, men matchen går vidare […]

  2. Glöm inte utbildningens innehåll | P-O:s reflektioner - januari 4, 2013

    […] andra frågan gäller kvalitetssystemet. Hur ska det utformas och kanske i ännu högre grad, vem ska äga frågan om kvalitet? Det handlar […]

  3. Förödande kritik mot kvalitetssystem | P-O:s reflektioner - januari 21, 2013

    […] högskolesektorn pågick under hela förra året en strid om hur sektorns kvalitetssäkringssystem skulle utformas. Fokus låg hela tiden på processer och modeller för hur kvalitén i främst […]

  4. Ja till resultat, men nej till NPM | P-O:s reflektioner - maj 13, 2013

    […] fokus och intresse för det faktiska resultatet i den högre utbildningen. Detta i polemik mot en överdriven tilltro till kvalitetssystem där risken är att processen blir hel överordnad […]

  5. ”Att utvärdera universitet och högskolor” | P-O:s reflektioner - maj 15, 2013

    […] vare sig det gäller sjukvård eller högre utbildning. Tidigt i höstas skrev jag om detta, här och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: