Statens resursmodell för grundutbildning är bra!

24 Aug

Det sägs allt oftare att vår nationella resurstilldelningsmodell för grundutbildning inte håller måttet och därför bör ändras i grunden. Den lär uppmuntra eller förleda lärare och studierektorer att sänka kraven i undervisningen och släppa igenom studenter som inte borde godkännas. Det vill jag inte tro på och skulle det vara sant så är det inte resursmodellen det är fel på!

Den nuvarande metoden att fördela resurser infördes från 1 juli 1993, under Per Unckels ministerperiod. Därefter har den i ett par etapper justerats något, men grundprinciperna ligger fast. Före reformen hade vi, enligt min och många andras mening, en mycket sämre ordning. Enkelt uttryckt angav lärosätena hur många studenter de planerade att utbilda och fick betalt för planeringsramen. Om färre studenter än planerat antogs eller hoppade av efterhand påverkade inte statens ersättning. En nästan korrupt modell som ledde till taktiska överväganden och olika former av ”trixande”. Men det är nog preskriberat nu.

Den resursmodell vi lever med idag utgår ifrån att lärosätena har statens uppdrag att utbilda ett givet antal studenter inom olika ämnesområden. Ersättning utgår sedan till en del för de studenter som registreras för utbildning och till en del för studenternas godkända studiepoäng. Alltså; ett uppdrag, klara spelregler och betalt efter ”leverans”. Sedan några år tillbaka finns också en utjämningsmekanism i systemet. Når man inte målet ett år kan det tas igen kommande år – och tvärtom.

Resursmodellen är enkel, öppen och helt förutsägbara, vilket är en stor fördel.

Förutom risken för sänkta krav i undervisningen har en invändning varit att lärosätena får problem när rekryteringsunderlaget viker. Det är förvisso sant. Finns inga studenter att utbilda så utgår ingen ersättning. Men är inte det rimligt? Vore det inte mer utmanande att skattefinansiera verksamhet som inte finns? En sådan ordning skulle dessutom innebära att de lärosäten som lyckades fylla sina utbildningar fick mindre betalt per student än de som inte gjorde det. Helt fel signal, tycker jag.

En annan invändning är att de olika ersättningsnivåerna från staten konserverar gamla fakultets- och ämnesområden. Det är nog sant, men vilket är alternativet. Utredaren Dan Brändström presenterade 2007 en delvis ny modell. Nyheten där var att inte ämnet utan undervisningsmetoden till en del skulle avgöra ersättningen per student. Enkelt uttryckt skulle man fastställa vilka ämnen som klarade sig med storföreläsningar och vilka som krävde små labgrupper och dyr utrustning. Men vem ska göra det och på vilken grund? Är det självklart att teoretisk fysik är ett laborativt ämne, men inte moderna språk? Nej, den modellen skulle bli minst lika konserverande som den nuvarande och dessutom godtycklig. Den avvisades också av remissopinionen och regeringen.

Under senare tid har också framförts att anslagen för utbildning respektive forskning borde läggas ihop till ett. Det tål nog att fundera på. Jag misstänker att studenter och utbildningsföreträdare då skulle oroa sig för att forskningen lägger beslag på utbildningspengar och forskarna misstänka det motsatta. Stora krav skulle ställas på styrelser och universitetsledningar att hantera motstridiga krav lokalt. Innan en sådan eventuell förändring genomförs krävs en ordentlig utredning och översyn av hela resursfrågan. Problematiken har också bäring på lärosätenas autonomi och nuvarande starka band till staten.

Den resursmodell som infördes 1993 har prövats och utvärderats i några omgångar. Ingemar Lind konstaterade år 2000 att ..”det är en samstämmig uppfattning bland universitet och högskolor och statsmakterna att det nuvarande systemet för resurstilldelning fungerar väl.”

2005 kom nästa utredning i Pia Sandviks regi. Hon sammanfattar bland annat: ”Majoriteten av lärosätena anser att principerna för det nuvarande resurstilldelningssystemet i stort sett är bra.” Och: ” Lärosätena uppskattar att en väsentlig andel av tilldelningen sker på faktiskt utförda prestationer. Detta bidrar till att skapa utveckling och kvalitet i utbildningsutbudet. Flertalet lärosäten pekar också på rättvisan och likvärdigheten som viktiga byggstenar i nuvarande system.”

Därtill kan läggas Dan Brändströms RUT 2 som byggde vidare på Pia Sandviks utredande och som till en del la fram det alternativa förslag som jag tidigare kort redovisade. Men mer än ett förslag blev det alltså inte.

Hittills har jag diskuterat den resursmodell staten har gentemot lärosätena. Men lokalt inom universitetet eller högskolan kan man sedan fördela resurser som man vill. Det är då intressant att notera att få, för att säga inget lärosäte vad jag vet, på allvar har lyckats att reformera resursmodellen. Den har utretts och det har vridits och vänts på olika alternativ men inget händer. Det är snarare så att de stora universiteten under senare år har lagt sig ännu närmare den nationella modellen i sina lokala tillämpningar.

Sammanfattningsvis. Det går bra att klaga på den nuvarande resursmodellen för grundutbildning, men kom då gärna med ett trovärdigt alternativ och relatera det helst till de översyner och utredningar som tidigare gjorts i samma syfte.

Annonser

6 svar to “Statens resursmodell för grundutbildning är bra!”

Trackbacks/Pingbacks

  1. Bloggens 10 i topp | P-O:s reflektioner - november 21, 2012

    […] Statens resursmodell för grundutbildning är bra […]

  2. ”Använd makten att underkänna” | P-O:s reflektioner - januari 16, 2013

    […] studenter leder tvärtom till minskande resurser, vilket ifrågasätts av många, men så är den ekonomiska styrmodellen konstruerad – och det är inget fel på […]

  3. ”Använd makten att underkänna” | P-O:s reflektioner - januari 16, 2013

    […] studenter leder tvärtom till minskande resurser, vilket ifrågasätts av många, men så är den ekonomiska styrmodellen konstruerad – och det är inget fel på […]

  4. Resursfördelning a la Svenskt Näringsliv | P-O:s reflektioner - januari 23, 2013

    […] SvD har idag följt upp inlägget på ledarplats och min grundinställning sedan tidigare finns redovisad här. Men nu till det aktuella inspelet från […]

  5. Många saknar det historiska perspektivet | P-O:s reflektioner - maj 7, 2013

    […] det fungerade tidigare och varför den nuvarande modellen introducerades. Bakgrund och förklaring finns här. Det är också fascinerande hur så många kritiker har så lite att komma med själva. Om dagens […]

  6. ”Att utvärdera universitet och högskolor” | P-O:s reflektioner - maj 15, 2013

    […] de statliga anslagen för utbildning på ett annorlunda och mer kvalitativt sätt än hittills. Lättare sagt än gjort, menar jag. Vore det enkelt att utveckla en ny kvalitativ, förutsägbar och stabil […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: